Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
densamma. Om Tessin var mera sällskapsman än statsman, var Höpken mera tänkare och passade mindre för det verksamma embetslifvet. Han var derjemte vacklande i åsigter och ombytliga planer, hvilket kastade öfver honom en viss skugga af dubbelhet och opålitlighet, som gjorde honom mindre passande att stå i spetsen för styrelsen. Härtill kom ock, att han ej var fri från misstanken att mottaga vängåfvor, hvilket ännu mer nedsatte hans inflytande. Frankrike skall på honom offrat stora summor, och Lovisa Ulrika påstod att han af denna makt uppbar årlig pension, äfvensom han misstänktes att hafva lemnat franska hofvet underrättelse om allt hvad regeringen i Stockholm förehade.
Han tycktes ock sjelf hafva känt det falska och oangenäma i sin ställning samt hade i allmänhet ingen rätt trefnad vid de ofta bråkiga och tråkiga embetsgöromålen, hvarföre han ock flera gånger yttrade sin önskan att undan statslifvets stormar draga sig tillbaka till det enskilda lifvets lugn.
Efter sin fader hade han ärft tillgifvenhet för hattpartiet och slöt sig derföre tidigt till Carl Gyllenborg, hvilken han kallade sin fosterfader. Längre fram tycktes han dock i några fall hafva närmat sig Mössornas åsigter, såsom i fråga om större handelsfrihet och i uttalandet af sin beundran för deras hjelte, Carl XI, samt sitt ogillande af Hattarnes, Carl XII. Han var för öfrigt en ifrig anhängare af det fria statsskicket från 1720 och hade ämnat skrifva frihetstidens historia, försvarade tryckfriheten och beklagade, att den engelska jury-inrättningen ej blifvit i Sverige införd. Oaktadt sin tillgifvenhet för det i Sverige på hans tid rådande statsskicket, har han likväl gifvit en ganska mörk skildring af dess följder: »En konung utan myndighet, frihet utan säkerhet, kyrka utan religion, adel utan adliga seder, prester utan moral, borgare utan förmögenhet, bönder herrar. Mina samtida måste erkänna detta vara sanning; jag önskade, att efterkommande måtte anse denna beskrifning endast som en satir.»[1]
I allmänhet såg han förhållandena gerna från den mörka sidan och sparade icke på färgläggningen. Han hade emellertid onekligen en stor stilistisk förmåga, utbildad genom trägen läsning af romerska författare, synnerligast Tacitus, hvars sammanträngda, tankerika stil han tycktes tagit till mönster. Hans skrifter, som icke voro många, men alla af högt värde, hafva i det föregående blifvit omnämnda.
Det är ock visadt, huru Höpken i Februari 1761 afgick från riksråds- och kanslipresidents-embetena och huru han i Augusti samma år återinträdde i rådet, men den 12 November å nyo nedlade sitt embete. Han hade 1760 blifvit Upsala akademis kansler och 1761 grefve, men nedlade kanslers-embetet 1764 och tillbragte derefter sin mesta tid på sin vackra egendom Ulfåsa i Östergötland och i sitt rika bibliotek, der han ytterligare riktade sitt redan förut rika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
