Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterhet och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträfvan att tillegna sig dess skalders framställningssätt. Hennes poetiska stil blef mera klar och korrekt, men fick tillika en viss anstrykning af fransk retorisk affektation, hvilken man allt sedan återfinner i större och mindre grad hos hela den s. k. klassiska skolan af vår vitterhet.
Det sällskap, Gyllenborg omtalar, hade först det något sökta namnet af »Tankebyggare-orden», men kallade sig sedermera Utile Dulci, af hvilket en filialafdelning inrättades i Upsala under namn af Apollini sacra samt en i Åbo under namn af Aurora-förbundet. Det fortfor i sin verksamhet ända till 1786, då den nu inrättade svenska akademien tillegnade sig dess förnämsta ledamöter.
I början af 1760-talet flyttade fru Nordenflycht ånyo på landet, hvars friskare luft ansågs nödvändig för hennes helsa. Hon hade fått arrendera på lifstid en liten under Skokloster hörande gård, hvilken hon kallade Lugnet. Här fann hon ock slutligen dödens lugn, hvilket dock hos henne föregicks af en storm, som säkert förkortat hennes lefnad, om ock ej på det sätt, som man vanligen uppgifvit, att hon nemligen skulle förälskat sig i den unge, sedermera äfven såsom författare bekante Johan Fischerström, och då han ej besvarat hennes kärlek, kastat sig i en bäck, ur hvilken hon visserligen upptogs med lifvet, men afled tre dagar derefter. Hennes gamle vän grefve Gyllenborg har dock gifvit en annan skildring af dessa förhållanden. Äfven han omtalar hennes kärlek för Fischerström och hennes svartsjuka samt ett häftigt uppträde som i anledning deraf förefallit mellan henne och Fischerström, men tillägger: »Fru Nordenflycht, hvars lifskrafter blifvit medtagna af den våldsamma scenen, föll i en tärande sjukdom, som bådade hennes upplösning, när jag besökte henne. Sådant är verkliga förloppet af en händelse, som gifvit anledning till så många osanna rykten och alla de försmädelser, som blifvit utspridda mot den svenska Sappho.» Hon dog den 28 Juni 1763 och är begrafven i Skoklosters kyrka.
I fru Nordenflychts dikter finner man ett känslans djup och en idyllisk innerlighet, hvaraf man dittills träffar få spår inom vår vitterhet, och i synnerhet utmärka sig i detta hänseende hennes elegier; men hon förmådde dock ej frigöra sig från de band, det ännu hårda och ej fullt utbildade språket ålade henne, hvarföre plattheter och spår af rimnöd hos henne icke saknas.
Inom den nya vittra skola, för hvilken Dalin stod i spetsen, voro de mest framstående för öfrigt de här ofvan omnämnde grefvarne Gustaf Filip Creutz och Gustaf Fredrik Gyllenborg, hvilka redan under detta tidskifte gjorde sig berömde såsom skalder; men då deras vittra verksamhet ytterligare utvecklade sig under Gustaf III:s regering, skole vi i nästa del till dem återkomma.
En bland de närmaste följderna af det nya intresse, Dalin genom sina skrifter väckt för vitterheten, var stiftandet af åtskilliga sällskap i ändamål att genom gemensamma öfningar rikta litteraturen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
