Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna - Författare i naturvetenskaperna - Emanuel Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beskrifningar om utrikes resor saknades icke heller. Så utgaf Jonas Apelblad Resebeskrifningar öfver Pomern och Brandenburg 1757, samt öfver Sachsen 1759; Johan Brelin Beskrifning om en resa till Ostindien 1758, och »Tvänne Svenska herrars resebeskrifningar ifrån Cypern till Asien, Förlofvade landet, Jerusalem och Christi graf», af Carl Fredrik von Höpken och Edvard Carlsson, som utkom 1768 och sedermera erhållit en mängd upplagor, har blifvit svensk folkbok.
Naturvetenskaperna erhöllo under frihetstiden en ny riktning och en högre betydelse, icke blott inom Sverige, utan i hela den bildade verlden, genom stora svenska vetenskapsmän, bland hvilka Svedenborg och Linné blifvit så verldsberömda, att de icke äro okända för någon bildad, hvilket folk han än må tillhöra. Båda förtjena ock en långt utförligare teckning, än utrymmet medgifver att här egna dem.
Emanuel Swedenborgs ungdomsöden hafva vi i det föregående omtalat. Jemte sina syskon blef han adlad 1719, då hans forna namn Svedberg förändrades till Swedenborg, och af Carl XII hade han redan 1716 fått fullmakt att vara assessor i bergskollegium; men han ville icke tillträda denna befattning och dermed förenad aflöning, innan han skaffat sig säker kunskap om det praktiska bergsbruket, hvarföre han först tog noggrann kännedom om de förnämsta svenska bergsbruken och sedermera under sommaren 1721 anträdde en resa till Danmark, Holland, Belgien, Harzbergen, Sachsen, Österrike och Ungern, vid hvars grufvor och smältverk han uppehöll sig nära ett år. Flera af honom utgifna skrifter i astronomi, fysik, mekanik, hydrostatik, kemi och ekonomi vittnade under denna tid både om hans flit och om hans framsteg i vetenskaperna. Redan 1719 utgaf han ett förslag att i mynt, mått och mål m. m. införa decimalsystemet, »för att derigenom lätta alla räkenskaper och undvika de besvärliga bråken» – åter en framtidstanke, som först i vår tid gått i fullbordan, likasom de redan förut af honom antydda uppfinningarna af ångkraften, luftbalongen, kulsprutan och torpedon. Geologien var då en så godt som ny vetenskap, men genom sin 1719 utgifna skrift »Om vattnets höjd och förra verldens starka ebb och flod» var, enligt hvad Berzelius förklarat, Swedenborg den förste, som byggt den afhandlade frågan på egentliga geologiska forskningar. Sina nya rön i afseende å mineralier, metaller, stalaktiter m. m. utgaf Swedenborg åren 1721 och 1722 i Holland och Tyskland, samt blef härigenom, enligt hvad en berömd fransk kemist, Jean Baptiste Dumas, intygat, första uppfinnaren af en ny vetenskap, kristallografien, hvilken sedermera blifvit af andra berömda vetenskapsmän utbildad.
Efter ett och ett fjerdedels års frånvaro återkom Swedenborg mot slutet af året 1722 till fäderneslandet och började sin tjenstgöring i bergskollegium, der han 1724 blef ordinarie assessor samt egnade sig nu med stor ifver åt sina tjensteåligganden. Samma år kallades han att »till nytta för ungdomen och prydnad för akademien» mottaga den vid Upsala akademi ledigblifna professorsplatsen i matematik, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
