Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handeln och näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utfärdade författningar nu eller framdeles skulle tillåtas, och hvarje förslag till rubbning deraf förbjöds vid 1,000 d. s. vite.
Vid 1736 års riksdag fortsattes den angifna riktningen. Nya pålagor eller förbud träffade utländska öfverflödsvaror och utförselpremier för svenska fabriksvaror beviljades, hvarjemte hvarje kramhandlare ålades att afyttra ett visst belopp af inhemska manufakturvaror.
Missnöjet med det rådande näringstvånget hade likväl blifvit så allmänt, att regeringen redan vid 1755 års riksdag, ehuru utan påföljd, gjort framställning om lättnad i detta tvång, och vid början af 1760 års riksdag hade regeringen så bestämdt omfattat friare grundsatser, att den nu antog, att ju flera händer sysselsattes med idkande af en slöjd, desto mer måste industri, omtanke och flit uppmuntras, samt en fri täflan blifva det kraftigaste medlet ej mindre att drifva tillverkningen till den yppersta godhet, än äfven att åstadkomma de billigaste pris, på grund hvaraf regeringen föreslog, att hvar och en, utan inskränkning till något visst antal, måtte vara oförhindrad att efter råd och ämne med allehanda gagneliga manufakturer, handaslöjder och andra inrättningar sig nära och försörja. Dessa regeringens frisinnade åsigter blefvo dock lifligt bekämpade af kommersekollegium och manufakturkontoret, som fingo afgifva utlåtanden, i hvilka de ifrigt förordade det gamla tvånget och reglementerandet. Det stannade slutligen vid några ständernas föreskrifter om beifran af varors och arbetslöners oskäliga stegring. Dock gjordes ett försök att medelst understöd af flyttningspremier och anläggningshjelp sprida fabriksnäringar från hufvudstaden till aflägsnare landsorter, der de troddes kunna drifvas för billigare pris. Tillika uttalade ständerna sitt ogillande af den vårdslöshet, hvarmed statens medel blifvit bortslarfvade på anläggningar, som icke blifvit verkstälda, och sin föresats att icke vidare låta undfångna förskott afskrifvas. Senare vid riksdagen skedde ock en icke obetydlig förminskning i de penningeunderstöd, som hittills blifvit gifna eller åtminstone utlofvade åt fabrikerna.
Sedan Mössorna vid 1765 års riksdag kommit till väldet, skedde en väsentligare omkastning i ständernas och regeringens förhållande till näringarna. Manufakturkontoret afskaffades och underkastades tillika en granskning, som ådagalade, att mycken misshushållning, slöseri och mannamån egt rum vid förvaltningen af manufakturmedlen. För öfrigt hade det rådande partiet omfattat den åsigt att genom kraftiga åtgärder mot yppigheten vända handelsvågen till rikets fördel, så att Sveriges jern och öfriga utförselvaror skulle betalas med utländskt silfver i stället för öfverflödsvaror. En öfverflödsförordning utarbetades derföre under riksdagen, genom hvilken förbjöds ej blott införsel utan ock allt nyttjande af kaffe, chokolad, arrak, punsch, de flesta vinsorter och deserter. Likaså förbjödos släp och garneringar på fruntimmerskläder, styfkjortlar, spetsar öfver en tum breda, plymer, sammet och siden till kläder åt manspersoner eller till möbler, utländska porsliner, dyrbara likkistor och svepningar, löpare och hejdukar i enskild tjenst, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
