Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättsväsendet och förvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belåtna med de insända balkarne, att de yrkade deras omedelbara utfärdande till allmän efterrättelse. Detta godkändes dock ej af de andra stånden, som beslöto, att de granskade balkarne väl icke skulle utfärdas till efterlefnad, men likväl förklaras vara så fullkomligen gillade, att, med undantag endast af några till lagkomissionen återförvisade punkter, några vidare anmärkningar emot dem icke finge framställas.
Vid 1734 års riksdag fortsattes granskningen så väl af handels- och straffbalkarne, hvilka af kommissionen redan till föregående riksdagen voro utarbetade, som af rättegångs- och utsökningsbalkarne, hvilka nu äfven voro färdiga. Granskningen skedde så, att alla fyra stånden en gång i veckan höllo gemensamma sammanträden på riddarhuset, hvarvid till åhörande voro inbjudne riksråden samt flere lagkunnige personer. Öfverläggningarna fördes i allmänhet med lugn och välvilja, ty i det hela voro alla nöjda med kommissionens arbete. Särskildt yttrade bondeståndet, att »den nya lagen var så klar och tydlig, att den icke lätteligen kunde missbrukas till de enfaldiges förfång, emedan hvar och en numera hade tillfälle att med egna ögon se hvad lag och förordningar bjuda». I riksdagsbeslutet förklarade ock ständerna, att den med moget betänkande skärskådade nya lagen af dem erkändes och antogs för en allmän, beständig och oryggelig Sveriges lag, hvarjemte de anhöllo, att kongl. maj:t måtte densamma stadfästa och så tidigt till trycket befordra, att den vid 1736 års början kunde komma i bruk vid alla domstolar och allmänneligen efterlefvas. Några af ständerna beslutade ändringar blefvo sedermera af lagkommissionen införda, lagen försedd med register samt den 23 Januari 1736 af konung Fredrik stadfästad och till allmän efterrättelse utfärdad.
De, som sedan frihetstidens början haft mesta bestyret med den nya lagens utarbetande, voro hofrättsrådet Johan Rosenstolpe, kammarrådet Jonas Wulfvenstierna, revisionssekreteraren, sedermera riksrådet Olof Nordenstråle, samt i synnerhet riksrådet grefve Gustaf Cronhielm, hvilken under 26 års tid varit ordförande i lagkommissionen och förnämligast verkstält det slutliga utarbetandet af så väl språk som innehåll. Både samtid och efterverld hafva också erkänt 1736 års lagbok vara i många fall ett mästerverk och äfven, att det är Gustaf Cronhielm, hvilken deraf bör åtnjuta största äran. Särskildt har stilen i denna lag blifvit allmänt berömd, och en fullt behörig domare[1] har derom yttrat: »Vår nu gällande lagbok är sista lemningen af den gamla storheten, den är utan jemförelse det största konststycke i stilistisk väg, hvilket svenska språket på flera sekler har att uppvisa. Intet af hvad vår tid eger bäst i den vägen kan nämnas derintill. Framställningen är naiv och lefvande, som hos Homerus och Herodotus, stark och storsint som hos Livius, kort som hos Tacitus. I gedigenhet, i uttryckets afmätta korthet, rundning och träffande bestämdhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
