Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägrödjning och brobyggnad, äfvensom vara underkastade inqvartering vid trängande nöd. I alla inqvarteringar, gärder och kronoskjutsningar skulle två frälsehemman räknas mot ett kronoskatte-, frälseskatte- och kronohemman. Samma beräkningssätt skulle iakttagas äfven i afseende å extra kontributioner och utskrifningar, hvilka dock ej skulle kunna påläggas adelns landtbönder och utsockne frälsehemman utan den landtgods egande adelns samtycke. Skattehemman, af hvilket frälseman egde frälseräntan, skulle blifva fullkomligt frälse, så snart han förvärfvat sig skatterättigheten deraf, och när sådant skattehemman säljes utom börd, skulle frälseman ega företrädesrätt till lösen. Adelsmäns hus, gårdar och frälsejord i städerna skulle vara fria från stadens tunga, undantagande tomtören, då de ligga på ofri grund, samt utgifter för brandvakt och gatläggning. De skulle ock hafva fri disposition öfver deras aflingefastighet i städerna. Brukade de borgerlig näring och handel, finge de vidkännas skatt derför.
Adeln var tillåtet att på sina egor anlägga bergverk, hamrar och andra dylika inrättningar, bygga mjöl- och sågqvarnar, inrätta krogar, bruka fiske, afverka skog och utöfva jagträtt, enligt derom gifna författningar, kunna genom två oveldige nämndemän utpanta räntor och utskylder, innestående hos frälsebönderne, dessa dock obetaget lagligen söka återvinning, om de förmenade sig vara för när skedt, och skulle husbonden hafva för ränta, uppbörd och husröta hos bönder och betjenter bättre rätt och företräde framför andra icke privilegierade fordringsegare. Vidare egde adelsmän anlägga manufakturverk, handla med vexlar, vara skeppsredare, idka grosshandel, in- och utrikes försälja afkastningen af sina frälsegods och bruk, dock med erläggande af tull och andra umgälder, samt idka »den vanliga oxhandeln», men icke »drifva landsköp».
Vapentjensten sattes till 580 marks ränta, och adelsfanan skulle ej få föras utom Sveriges och
Finlands gränser. Intet frälsegods fick derefter komma under kronan. Blefve sådant gods indraget
för efterräkningar, embetsförseelser eller dylikt, skulle detsamma lösas af slägtingar eller andra
frälsemän. Dömdes adelsmans gods förverkadt under kronan, skulle detsamma efterlåtas någon af slägten, hvilken kongl. maj:t kunde finna godt det af gunst och nåd unna. Ofrälse man finge ej köpa säteri eller sådana frälsehemman, som egde ladugårds-, rå och rörs eller veckodags-frihet, och förbjödos domare att lemna ofrälse män uppbud och fasta å slikt gods. Dock kunde konungen åt förtjent ofrälseman gifva dispens i detta hänseende. Hade ofrälseman under förflutna tider kommit i besittning af sådant gods, finge detsamma, med bibehållande af sin natur, lagligen gå i arf; men
ville egaren det sälja, skulle det ske till frälseman för det pris, hvarom de kunde åsämjas. Hade ofrälse bruksegare före dessa privilegiers utfärdande fått till sitt bruks understöd köpa sätesgård, finge den försäljas till hvem som helst, dock icke skild från bruket. Ofrälseman kunde för gifven försträckning erhålla inteckning i privilegieradt gods, men hvilken frälseman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
