Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskapen utom riket, hvilka jemväl skulle tillhöra rådet, men med inberäkning af kanslipresidenten och öfverste marskalken. Till presidenter i kollegierna och öfverståthållare i Stockholm skulle tagas skicklige män utom rådet. Riksrådens pligt var att, sjelfkräfde och utan att vänta till dess de blifvit tillsporde och kallade, påminna om rikets rätt, råda till det som var öfverheten och riket gagneligt, tillse att Sveriges grundlagar och allmänna författningar samt hvars och ens välfångna privilegier och rättigheter handhafvas och iakttagas, styrka undersåtare till trohet och lydnad samt vårda så väl konungens och rikets höghet som ständernas rättigheter. Minst sju riksråd skulle vara närvarande, när rikets ärenden företagas. För ärendenas behandling delades rådet i två afdelningar, af hvilka den ena skulle sköta justitie- och utrikes samt den andra krigs- och inrikes ärendena, hvilket likväl, vid 1726 års riksdag, förändrades så, att den ena afdelningen skulle handlägga utrikes och krigsärenden samt den andra justitie och inrikes. I vigtigare frågor skulle hela rådet träda tillsammans. Rådet skulle föra styrelsen under konungens frånvaro och sjukdom, äfvensom under tronledighet till dess ständerna hunne sammankomma.
Rikets ständer allena egde stifta så väl grundlag som allmän lag, utan att konungens samtycke dertill erfordrades. Likaså tillkom beskattningsrätten ständerna allena vid allmän riksdag. Utan ständernas samtycke fick konungen ej ålägga krigshjelp, gärder, tullar, utskrifningar eller några andra afgifter och ej heller upptaga sådana af ständerna beviljade längre än derföre bestämd tid. Utan ständernas samtycke fick konungen ej heller begynna krig eller under pågående riksdag sluta fred eller förbund med främmande makter, ej heller resa utom riket. Ständerna egde, med kongl. maj:ts nådiga behag, draga försorg för de kungliga barnens uppfostran i lutherska läran samt alla konungsliga dygder, seder och vetenskaper. De, åt hvilka denna uppfostran anförtros, skulle blifva ständerna derför ansvarige. Ständerna förbundo sig att ej göra intrång i konungens lagliga rättigheter, utan dem med nit, försorg och omvårdnad handhafva, försvara och styrka. Vid hvarje riksdag skulle hvad sedan den näst föregående i rikets styrelse förefallit granskas och rådets förhållande undersökas. För öfrigt innehöll regeringsformen åtskilliga stadganden rörande ständernas sammankomst, organisation och privilegier med mera, som sedermera närmare och utförligare bestämdes i riksdagsordningen, till hvilken vi komma här nedan.
Genom dessa grundlagar hade en fullständig omkastning af de förut varande förhållandena inträdt. Ständerna hade blifvit de maktegande och förbehållit åt sig allena icke blott beskattningsrätten, utan äfven hela den lagstiftande makten. Rådet hade blifvit gjordt beroende af ständerna och konungen af rådets flertal. Svårligen hade man fullständigare kunnat genomföra den regel, man i nyaste tiden velat göra gällande inom stater med parlamentariskt styrelsesätt, att konungen regerar, men icke styrer, ty, med undantag af vissa rättigheter vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
