Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom hvilken försäkran man lyckades afböja den fruktade gemensamma förklaringen.
Det begynta anfallet mot rådet fortsattes emellertid inom sekreta utskottet. Af hofrättsrådet Christofer Rappe uppsattes ett anmärkningsmemorial, som af utskottet gillades, och i denna akt lades riksråden till last, att de, oaktadt de länge och från alla håll inlöpande underrättelserna om näringarnas förfall och landets nöd, likväl i December 1768 vägrat ingå på konungens förnyade fordran om ständernas sammankallande; att de, efter att hafva afslagit riksdagskallelsen, företagit sig att utan konung styra Sveriges rike, intill dess den lagtima riksdagen skulle inträffa, samt att de hade beslutat rådkammarens delning, påstående, att fastän fem riksråd voro i Norrköping och åtta i Stockholm, hvar på sin ort skötande särskilda ärenden, så vore ändock icke två rådkamrar, utan en, och kongl. maj:t, fastän frånvarande, likväl alltid i sin rådkammare närvarande, allenast han underskrefve dess beslut. Uti ett så vidunderligt regeringssätt kunde sekreta utskottet icke igenkänna det gamla svenska. Enligt regeringsformen tillhörde det rådet att råda, men icke att regera; enligt detta nya regeringssätt tillhörde det konungen att lyda och underskrifva. Enligt regeringsformen ålåg det konungen i synnerhet att vårda de vigtigaste ärenden och, när sådana föreföllo, sammankalla rådet in pleno samt låta dem i sin närvaro afgöras; men, enligt den nya fördelningen, skulle alla sådana mål konungen ovetande afgöras 18 mil från det ställe, der han vistades, 8 riksråd föreställa hela rådkammaren, jemte konungen, samt deras beslut ske äfven för den frånvarande konungens och de frånvarande riksrådens räkning, allt på den grund att rådkammaren ej kunde vara mer än en och att konungen aldrig kunde anses såsom derifrån skild. Allt skulle vara hulpet dermed, att konungen underskrefve, utan att känna sakerna, utan att hafva afhört öfverläggningarna eller sagt sin tanke och med sina två röster inverkat på besluten. Om en sådan mekanisk förrättning, som underskrift utan kännedom, gjorde tillfyllest, då kunde ock en namnstämpel göra till fyllest för konung i Sverige och rådet under skuggan af ett namn ständigt regera. Vidare anmärktes, att rådet, i trots af riksens ständers tydliga förbud, tillsatt en kommission att döma kammarkollegium. Man hade väl ej kallat det en kommission, men det var en sådan genom de två egenskaper, som utgjorde kännemärket på en extra domstol, nemligen att den var förordnad till att döma öfver personer och mål, som enligt lag och rättegångsordning icke hörde dit, och bildad af ledamöter, som dertill blifvit godtyckligt valde. Kammarkollegium hörde icke under denna domstol, ty ett helt kollegium stode endast under konungen och riksens ständer till ansvar; men det ena kollegiet kunde ej vara det andras domare, och ledamöterne voro allesammans utnämnde af rådet. Till rådsmyndighetens befästande tycktes man hafva ansett nödvändigt att förklena konungens höghet och göra den misstänkt. De hårdaste ordalag mot konungen voro i rådsprotokollen brukade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
