Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtryck och öfvermod hade också framträdt allt mera öppet samt den ena anledningen efter den andra blifvit af ryska regeringen begagnad för att stärka dess inflytande i Polen. Bland annat hade Ryssland tagit i sitt beskydd de s. k. dissidenterne, anhängare af annan troslära än den katolska, som i Polen var statsreligion, och svenska regeringen hade af den ryska blifvit uppmanad att understödja sina förtryckta trosförvandter i Polen, hvilka äfven sjelfva begärt dess beskydd. Sekreta utskottet hade 1765 för besparings skuld indragit svenska beskickningen i Polen; men nu affärdades i Augusti 1767 Henrik Jakob von Düben, en broder till riksrådet, såsom minister i Polen och deltog med de öfriga protestantiska makternas sändebud i föreställningar till dissidenternas bästa. Svenska regeringen var visserligen angelägen, att han icke på något sätt skulle synas befrämja de ryska planerna; men det visade sig emellertid, att Sverige nu uppträdde i Polen i förening med Ryssland. Detta förhållande till Ryssland, i förbindelse med händelserna i Polen, nedsatte icke så litet mösspartiets anseende inom landet, på samma gång det hade att kämpa med många andra svårigheter.
De flesta högre embeten utom rådet hade under Hattarnes 26-åriga välde blifvit beklädda af personer tillhörande detta parti, och då Mössorna, sedan de kommit till väldet, visat alltför mycken benägenhet att klandra och ändra allt hvad den föregående styrelsen gjort, hade embetsmännen i allmänhet kommit i opposition mot Mössorna i rådet. Större delen af embetsmännen betraktade dessa nu styrande Mössor såsom ett illasinnadt, nästan fosterlandsförrädiskt motparti, hvilket de önskade och hoppades kunna störta. I spetsen för Mössornas fiender stodo ock nu konungen och kronprinsen, och det var icke lätt för Mössorna att reda sig med ett sådant motstånd.
Första sammandrabbningen mellan konungen och rådet föreföll kort efter riksdagens slut, då ständernas betänkande om lagarnes verkställighet den 26 November 1766 föredrogs för konungen, för att i hans namn utfärdas såsom lag. Kronprinsen åtföljde vid detta tillfälle sin fader i rådet och fick der, på hans befallning, uppläsa en af kronprinsen författad skrift, hvari konungen protesterade mot de nya inskränkningar i hans rättigheter, som genom den nu ifrågavarande förordningen skulle stadgas, och förklarade, att, ehuru han icke ville lägga hinder i vägen för verkställandet af riksens ständers beslut, kunde han dock ej dertill lemna sin underskrift.
Mot detta konungens anförande uppsatte Löwenhjelm, å sina embetsbröders vägnar, en vederläggning; men konungen vägrade afhöra den, under förklaring att hans anförande icke rörde riksråden och icke kunde blifva föremål för öfverläggning, än mindre för beslut. Förordningen fick också ej konungens underskrift, utan namnstämpeln måste begagnas.
Vid riksdagens slut hade Hattarnes ledare ordnat en öfver hela landet utgrenad verksamhet för att underblåsa missnöjet rnot den nya styrelsen. Härtill begagnade de ock flitigt och skickligt den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
