Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1760-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mössorna hade nu fått öfverhanden å riddarhuset, hvilket föranledde att adeln i vissa frågor kom i strid dels med sekreta utskottet, der Hattarne fortfarande voro rådande, och dels med borgareståndet, der likaledes Hattarne hade öfvervigten.
En sådan stridsfråga, som mycket sysselsatte riksdagen, var den om ständernas rättighet att tillsätta tjenster. Enligt regeringsformen var denna rättighet förbehållen konungen ooh rådet, och endast i händelse af klagomål öfver någon af dem begången orättvisa kunde befordringsärenden dragas till ständerna; men i detta, likasom i mycket annat, hade folkombuden mer och mer inkräktat på konungens och rådets rättigheter samt hos regeringen förordat en mängd personer till erhållande af understöd, befordran eller titlar, och det på ett sätt, som nästan tvang konung och råd att efterkomma dessa de maktegande ständernas önskningar. Flera gånger hade ständerna sjelfva erkänt olagligheten af detta sitt tilltag samt vid riksdagarne 1748 och 1756 utfärdat förbud mot hvarje dylikt försök, men fåfängt. Vid den nu pågående riksdagen hade missbruket stigit till en förut osedd höjd. Sedan de utländska makterna minskat det understöd, som förut blifvit bland ständerna utdeladt, började många bland dessa se sig om efter nya inkomstkällor, och så blef det snart en vana att genom mutor, gifna åt inflytelserika riksdagsmän, söka vinna ett eller annnt stånds förord till erhållande af enskilda fördelar. Flera hundrade fullmakter eller titlar blefvo på sådant sätt utverkade, och det var i synnerhet de ofrälse stånden, som tilläto sig dessa egennyttiga tilltag. Hos adeln väckte, synnerligast sedan Mössorna der blifvit rådande, dessa befordringar städse harm och klander, och efter Pechlins utvotering började man med allvar tänka på att hejda detta sjelfsvåld. Talmännen beslöto föreslå stånden att icke vidare upptaga några befordringsmål på förslag af enskilda riksdagsmän, samt att till säkerhet härför upprätta förteckningar på dem, som redan blifvit upptagna. Preste- och bondestånden biföllo detta genast, men hos borgareståndet mötte förslaget ihärdigt motstånd; dock instämde ståndet slutligen i det beslut, de andra stånden redan fattat, och i hvarje stånd upprättades förteckningar på de befordringsärenden, som redan voro upptagna till behandling, hvilka förteckningar meddelades de andra stånden, hvarefter adeln med stor pluralitet beslöt en föreställning till de ofrälse stånden, att icke alla de på förteckningarna upptagna mål måtte blifva af ständerna afgjorda, hvilket skulle innebära ett allt för stort ingrepp i regeringens myndighet enligt regeringsformen.
Denna adelns föreställning väckte mycken harm hos borgareståndet, som svarade att det var adeln, som begynt lägga hand vid tjenstetillsättningarna, hvilket dock ej innebure något intrång i kongl. maj:ts höga rätt, ty riksens ständer hade vid alla riksdagar utöfvat rättigheten att belöna förtjenta embetsmän. Borgareståndets mening vore derföre, att alla i något stånd upptagna befordringsmål borde så fort sig göra lät till afslutande företagas. Preste- och bondestånden åter uppsköto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
