Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1760-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den särskilda deputationen förfeladt. Den hade dock tillika fått uppdrag att efterse grundlagarne och deras verkställighet, så i allmänhet som i anseende till de särskilda ståndens privilegier, att skärskåda lagfrågor rörande tjenstebetänkandet, tryckfriheten med mera; men dess verksamhet blef dock hvarken särdeles länge eller vidsträckt utöfvad och upphörde af sig sjelf ännu innan riksdagen slutat.
Efter Höpkens, Palmstjernas och Scheffers afgång skulle åter rådsval företagas. Ett förslag uppsattes till ett riksråds tillsättning i sender, och af de föreslagne utnämnde konungen den 9 April till riksråd presidenten i kommersekollegium friherre Carl Rudenschöld. Efter hans utnämning uppsattes nytt rådsförslag och konungen utnämnde den 24 April hofmarskalken grefve Carl Fredrik Törnflycht. Med tredje rådstillsättningen dröjde längre, emedan förslaget flera gånger ändrades, och först den 7 Oktober blef öfversten Gustaf Adolf Hiärne, yngste sonen till den i det föregående omnämnde ryktbare vetenskapsmannen Urban Hiärne, utnämnd till riksråd. Redan den 10 April hade efter Höpken grefve Clas Ekeblad blifvit kanslipresident, sedan sekreta utskottet enhälligt föreslagit honom dertill och stånden gillat valet, ehuru Ekeblad sjelf yttrade flera betänkligheter mot denna sin befordran. Efter Ekeblad utnämnde konungen riksrådet Carl Otto Hamilton till rikskansliråd och Adam Horn till öfverstemarskalk.
Af de tre riksråd, som i Februari nödgats afgå ur regeringen, hade Palmstierna förbittrad dragit sig tillbaka till sina landtegendomar. Scheffer hade fått bibehålla sin befattning såsom guvernör för prinsarne och Höpken hade stannat i hufvudstaden under förhoppning att snart blifva återkallad till sin förra plats. Detta hopp försvann, då Ekeblad utnämndes till kanslipresident, och i förtrytelsen häröfver samt öfvertygad, att han blifvit uppoffrad af sina förra vänner, hade Höpken begynt närma sig hofvet och Mössorna, till stor oro för hattpartiets ledare, som väl kände hans öfverlägsna förmåga och nu gjorde allt för att återvinna honom. I medlet af Juli, när man trodde upphetsningen mot de afskedade rådsherrarne hafva hunnit lägga sig, inkom sekreta utskottet till ständerna med en framställning, att Höpken, Palmstjerna och Scheffer måtte få behålla hälften af sina löneinkomster såsom pension. När detta föredrogs i presteståndet den 22 Juli, förklarade biskopen i Lund Olof Celsius, understödd af åtskilliga bland mösspartiet, det rikets närvarande omständigheter icke tilläte att pensionera personer, som förlorat ständernas förtroende, såsom Palmstjerna och Scheffer. Annorlunda vore förhållandet med Höpken; men hans utmärkta egenskaper kunde ännu länge gagna fäderneslandet, och skulle han uppbära inkomster af staten, borde det icke ske som pension, utan såsom lön, eller, med andra ord, han borde åter inträda i rådet. Förslaget mötte ingen motsägelse, utan bifölls genast af presteståndet och i dess beslut instämde äfven borgareståndet, hvarefter förslaget om Höpkens återinträde i rådet den 24 Juli bifölls äfven af adeln och bondeståndet, och Höpken var således nu åter riksråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
