Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1760-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Pechlin fortfara i sina utfall mot Fersen, under det han i hemlighet skulle med honom rådgöra om allt, som borde göras. Slutligen åtog sig ambassadören att »hålla Pechlin skadeslös för sina omkostnader» eller med andra ord att hederligt betala honom för hans öfvergång, hvilket ock, enligt hvad han sjelf skall hafva uppgifvit, skett med en summa af 700,000 daler kopparmynt.
Verkningarna af denna öfverenskommelse röjde sig snart nog. När stånden åter sammanträdde, efter slutade julferier, den 12 Januari 1761, blef instruktionen för den stora särskilda deputationen stadfästad, sådan den var af preste- och bondestånden antagen. Adeln lät nöja sig dermed, och borgareståndet ensamt kunde icke deri införa några förändringar. Deputationen fick således sammanträda, men kom efter fjorton dagars öfverläggningar endast till en begäran hos stånden, att sekreta utskottet måtte få befallning att ofördröjligen ur rådsprotokollen lemna upplysningar om de skäl, hvilka föranledt riksens råd att tillstyrka krig utan riksens ständers vetskap. Sekreta utskottet begärde nu mindre sekreta deputationens utlåtande häröfver, och det blef, att deputationen tills vidare endast varit i tillfälle att undersöka de skäl, som bragt rådet till att icke tillstyrka riksens ständers sammankallande, innan fiendtligheterna börjades. De skäl, rådet hemtat ur svaret på sekreta propositionen vid förra riksdagen och ur regeringsformen, underkändes, ty i ingendera funnes någonting, hvarur man kunde härleda något bemyndigande att begynna krig, ständerna ohörda. Riksens råd hade dock ej alla varit lika felaktiga i detta mål. Några hade påstått, att de i stöd af regeringsformen kunde tillstyrka krig utan ständernas hörande. Andra hade först yrkat, att ständerna borde sammankallas, men sedan gått ifrån denna mening för att vinna ett enhälligt beslut; åter andra hade icke anfört några egna tankar härom, utan allenast bifallit dem, som tillstyrkt krig. Att med högsta stränghet beifra de mindre felen lika med de större vore obilligt; men å andra sidan fordrade lagens helgd, att icke alltsammans lemnades opåtaldt, och deputationen tillstyrkte derföre, att riksråden Palmstjerna och Scheffer, hvilka drifvit förstnämnda påstående, måtte förklaras icke längre bibehålla riksens ständers förtroende. Mot Höpken, den tredje bland riksråden, som skulle uppoffras, hade mindre sekreta deputationen icke i rådsprotokollen kunnat finna något skäl; men då deputationens utlåtande den 4 Februari föredrogs i sekreta utskottet, uppträdde Pechlin med ett ytterst häftigt anförande mot Höpken, såsom krigets egentlige upphofsman. Hade han fullgjort sin skyldighet såsom kanslipresident och ej förhållit sina embetsbröder de upplysningar han kunnat och bort meddela, så hade rådet troligen stannat i ett
annat beslut. Han hade under afgörandet hållit sig borta, hade missbrukat sina stora naturgåfvor
o. s. v. Pechlin yrkade derföre en kommission öfver Höpken, men flertalet vägrade att fatta något beslut öfver kanslipresidenten, innan han blifvit hörd, och saken förvisades till mindre sekreta deputationen att deröfver afgifva yttrande. Höpken, af landtmarskalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
