Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerska kriget 1757-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ena fästet efter det andra. Ehrensvärd intog Anklam med en djerfhet, som förvärfvade honom mycket beröm, och när preussarne kort efteråt angrepo svenska hären vid Pasewalk, blefvo de af honom tillbakakastade, hvarefter svenskarne i början af September framträngde ända till Prenzlow, der de stannade en hel månad utan att företaga annat än några ströfverier i den kringliggande nejden. När så vintern nalkades och större preussiska stridskrafter väntades söder ifrån, uppbröt Lantingshausen från Prenzlow och återvände till svenska Pomern, der han intog och besatte de vanliga försvarslinierna bakom Peene och Trebel.
Vintern förflöt temligen lugnt och äfven nu var helsovården bättre än förut samt de sjukes antal följaktligen också ringare. Innan det nya fälttåget begynte, blef Lantingshausens flera gånger förnyade ansökning om entledigande från öfverbefälet i Juni 1761 af regeringen bifallen och generallöjtnanten Augustin Ehrensvärd utnämndes till hans efterträdare. Riksdag var då begynd i Sverige och öfver 270 officerare hade i anledning deraf fått tillstånd att på viss eller obestämd tid lemna hären.
Krigets fortsättning och dertill nödiga rustningar rönte hos de nu samlade ständerna mycket motstånd. En räkning, som framlades för riksdagen, visade att kriget intill slutet af år 1760 kostat Sverige, utom främmande subsidier och indrifna brandskatter, öfver 20 millioner d. s., och för denna stora summa hade man skördat hvarken vinst eller ära. Att för ett dylikt företags fortsättande underkasta sig nya uppoffringar syntes många så mycket orimligare, som alla försök att bekomma nya lån misslyckats, och sjelfva åtgärden att upptaga statslån var motbjudande i synnerhet för prester och bönder. Det rådande partiet deremot yrkade ifrigt att man fortfarande och kraftigt borde deltaga i kriget. Preussens hjelpkällor voro nemligen numera så tömda, att detta land tycktes omöjligen kunna uthärda ännu ett fälttåg. Det skulle således nödgas sluta fred på de vilkor fienderna föreskrefvo, och för att vid sådant tillfälle få sin andel af rofvet, borde Sverige hålla ut. Detta bestämde ock slutligen flertalet för krigets fortsättning och således äfven för dertill nödiga rustningar, hvilka dock ej kunde ske, innan lån hunnit erhållas; men i följe
af svårigheten härvid samt i synnerhet bondeståndets ihärdiga motstånd dröjde härmed och följaktligen äfven med rustningarna så länge, att trupper och förråd icke hunno afsändas till Tyskland förr än i Juni månad.
Det hade varit först efter många och ganska allvarsamma föreställningar af den nye öfverbefälhafvaren, som man ändtligen beslutat till Pomern öfversända 3,800 man samt att till fyllande af härens behof lemna Ehrensvärd statsobligationer för 20 tunnor guld. Den 17 Juli uppbröto svenskarne, vid pass 15,000 man starke, från Stralsund, intogo Anklam och framträngde till Pasewalk, der de stannade under September och en del af Oktober. Under dessa månader föreföllo en mängd smärre strider, i hvilka mycket både mod och skicklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
