Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerska kriget 1757-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans 60 officerare och ungefär 1,300 man landtrupper samt af sjöfolket 16 officerare, 66 underofficerare och 282 båtsmän, hvarjemte 9 fartyg och 152 kanoner fallit i deras våld. I allmänhet var detta företag det ärofullaste och bäst utförda under hela kriget. Efter dess utförande återvände Fersen med största delen af sin styrka till hufvudhären den 1 Oktober. Endast ett par bataljoner och några smärre fartyg qvarlemnades till öarnas försvar.
Under tiden hade Lantingshausen inryckt i fiendens land ända till Pasewalk, der han stannade till fram uti Oktober. Sedan eröfringen af Üsedom och Wollin lyckligen blifvit fullbordad, skref Lantingshausen till ryske öfverbefälhafvaren Soltikoff, att omständigheterna nu tycktes vara synnerligen gynsamma att företaga belägringen af Stettin. Soltikoff hade likväl ingen håg eller befallning härtill, utan började mot slutet af September att draga sig tillbaka mot Weichseln, i trakten hvaraf han ämnade taga vinterqvarter. Härigenom fick konung Fredrik åter rådrum att tänka på preussiska Pomerns försvar. General Manteuffel sändes ånyo mot svenskarne, men hade likväl endast 4,500 man under sitt befäl. Med denna styrka sökte han dock oroa svenskarne så mycket som möjligt, men mötte tappert motstånd. Mot slutet af Oktober blef emellertid trakten kring Pasewalk utäten, och då vintern nu nalkades, samt konung Fredrik, befriad från andra fiender, kunde mot svenskarne använda en större styrka, drog sig Lantingshausen tillbaka och lade sina trupper utefter den vanliga linien norr om Peene. Derjemte fingo svenskarne understöd af mecklenburgska trupper, som inqvarterades på Rügen. Några strider föreföllo sedermera icke förr än i Januari 1760, då svenskar och preussare kämpade mot hvarandra modigt vid Peene. Den 20 Januari 1760 gingo preussarne öfver floden och undanträngde generalmajor Kallings afdelning; men Lantingshausen sammandrog sin styrka vid Greifswald och gick fienden till mötes, då Manteuffel såg sig nödsakad att åter öfvergifva det svenska området. Då han icke efter uppmaning ville utrymma den på svenska sidan af Peene belägna förstaden till Anklam, lät Lantingshausen den 28 Januari storma densamma. Preussarne blefvo öfverrumplade, och svenskarne intogo ej blott förstaden, utan en del af Skaraborgs regemente förföljde de flyende fienderna öfver bron in i staden Anklam och tillfångatog under striden sjelfva preussiske öfverbefälhafvaren, general Manteuffel, samt förde honom med sig, då de måste vika tillbaka. Förstaden afbrändes och fienden förstörde sjelf bron öfver Peene.
Fiendtligheterna hvilade sedermera till fram på sommaren. Till följd af Lantingshausens sorgfälligare vård och kloka anstalter blef tropparnes helsovård under denna vinter bättre än under de förra fälttågen, ty man räknade denna gång som sjuka blott hvar tolfte eller trettonde man, i stället att förut ända till hvar tredje legat på sjukhuset.
Inom Sverige var ock belåtenheten med detta fälttåg större än med de föregående, emedan med ringare styrka och knappare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
