Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma mån väcka förargelse, så mycket mera som man i Sverige och inom dess i allmänhet sedliga hof icke på flera århundraden sett någon öppet erkänd kunglig älskarinna. Också gaf erkebiskopen konungen en ganska allvarsam varning; men Hedvig Taubes skönhet, älskvärdhet och ömma vård om sin gamle älskare, jemte det man allmänt visste, att hon, nyss hunnen från barndomen, blifvit af sin far såld och förrådd, mildrade förkastelsedomen. Under de första sex åren fick hon vara temligen i fred; men då 1738 års riksdag förestod, vid hvilken Hattarne ämnade störta Horn och mösspartiet, ville man till overksamhet skrämma både konungen, som då ännu var de äldre Mössorna bevågen, och äfven Hedvig Taube, som delade hans tänkesätt, hvarföre åtskilliga smygskrifter utspriddes, utpekande konungens och hennes förbindelse samt fästande presterskapets uppmärksamhet derå. Hon var ock oförsigtig nog att visa sig åkande kring gatorna med sina barn, hvilket retade allmänheten, och presteståndet uppdrog nu åt biskopen i Linköping Erik Benzelius och superintendenten i Carlstad Magnus Aurivillius att göra konungen föreställningar; dock inträdde endast Benzelius i konungens rum och Aurivillius stannade i de yttre. Konungen hade emellertid beredt sig på detta besök; han visste, att äfven Benzelius i sina yngre dagar varit en varm dyrkare af det täcka könet och han hade skaffat sig en lista på alla dem, hvilka biskopen egnat sin hyllning. När nu denne begynte sitt tal med följande ord: »Min nådige herre och konung, jag kommer till eders maj:t såsom Nathan till David», inföll konungen: »Välkommen! Jag bekänner mig vara en felande David och önskar mig kunna så likna honom i dygder som i fel; men huru kunnen I; herr biskop, likna er vid Nathan och nu på er ålderdom straffa mig för samma fel, som I sjelf i ungdomen begått? Se här, kännen I dessa damer?» hvarpå han lemnade listan, hvilken biskopen genomläste, dock utan att deraf låta förbrylla sig, icke ens då konungen, vid hans fortsatta föreställningar, undrade om »biskopen, som stod derute, vore en lika beskaffad Nathan»? Under samtalets fortgång erkände emellertid konungen fröken Taubes barn för sina, men lofvade, att sådant ej mera skulle hända, samt förklarade för öfrigt det rykte, man utspridt, att han blifvit vigd vid henne vara ett förtal.[1] Härvid fick saken för denna gången bero, hvartill väl i sin mån bidrog den af konungen med en viss förnöjelse omtalade och snart allmänt spridda berättelsen om den lista, han förehållit Benzelius.
Oaktadt det gifna löftet, fortsattes dock konungens förbindelse med Hedvig Taube utan afbrott, hvilket grämde Ulrika Eleonora så, att hon lät Erik Benzelius och en annan bland presterna i öfrigt förstå, huru hon, »för konungens salighets och det allmänna lugnets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
