Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sista åren af Fredriks regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kronprinsen hörde, benämndes »de klenmodige» (die zaghaften), emedan de ville gå mera fogligt tillväga samt undvika alla anledningar till krig, så länge rikets trygghet och heder kunde sådant medgifva. Härigenom uppstod en söndring inom det nu rådande partiet, och Tessin, som villigt varit erkänd såsom dess ledare under striden mot Mössorna, blef nu mer och mer undanskjuten af Palmstjerna och de öfriga häftigare partimännen, hvilka alltid kunde räkna på bifall af kronprinsessan och genom henne inverkade på hennes gemål. Det hade varit genom att tala för krig och en utmanande hållning, som Carl Gyllenborg, understödd af Åkerhielm och andra, hvilka då mycket ordade om Sveriges ära och sjelfständighet, år 1739 undanträngt Arvid Horn och de öfrige fredsvännerna; men knappt hade Gyllenborg såsom kanslipresident och Åkerhielm såsom riksråd fått regeringsärendenas ledning och ansvaret derför, innan de sökte draga sig tillbaka för de krigiska planerna. Nu, 1748, gick det på samma sätt. Åkerhielms åsigter hade funnits alltför fredliga och eftergifvande, och detta hade varit ett af skälen till hans aflägsnande ur rådet samt för Tessins utnämning till kanslipresident; men knappt hade han kommit till styret och ansvaret, innan också han började rygga tillbaka för de hotande krigsutsigterna. Häri hade han visserligen på sin sida ej blott Mössorna och landtbefolkningen i allmänhet, utan äfven flertalet af Hattarne inom rådet, hvilka, likasom han, blifvit mera fredligt sinnade, sedan de kommit till styret; men deremot kallnade efter hand det förut så vänskapliga förhållandet mellan honom och det unga hofvet.
Under större delen af året 1748 var emellertid Ryssland allt för mycket sysselsatt å andra håll att kunna på något kraftigare sätt uppträda mot Sverige. Under det i vestra Europa pågående kriget mellan Frankrike och Österrike samt de med detta rike förbundna sjömakterna hade nemligen Ryssland, enligt ingånget fördrag med dessa Frankrikes fiender, mot subsidier sändt i början af året 36,000 man, hvilka genom Polen och Tyskland närmade sig krigsskådeplatsen i Nederländerna, der Frankrike under kriget i allmänhet haft öfverhanden. Detta Rysslands uppträdande i kriget påskyndade dess slut. Fredspreliminärer undertecknades i Aachen mellan Frankrike, England och Holland redan den 30 April, hvilka biträddes af Österrike den 23 Maj, och den 2 Augusti ingicks en öfverenskommelse, att ryssarne skulle återvända. Svenska regeringen önskade nu, att freden i norra Europa måtte betryggas på samma gång som den i det vestra, och sökte derföre förmå Frankrike att på kongressen i Aachen söka tillvägabringa en allmän garanti för holsteinska husets tronföljd i Sverige; men franska regeringen visade ingen håg att genom en dylik fråga utsätta sig för nya förvecklingar, och den ryska, som genom freden fick sina trupper lediga att användas på andra håll, började nu uppträda mot Sverige med ännu större öfvermod än förut, samt lät mot slutet af året i Köpenhamn gifva tillkänna sin afsigt vara att fråntaga Adolf Fredrik tronföljden i Sverige och i stället öfverflytta den på en hessisk prins.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
