Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1746, 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnedring, desto mer skulle det populära regementet uppsättas, oordningar befrämjas och säkerheten äfventyras, hvarföre den allra minsta upprättelse, riksrådet Åkerhielm borde få, vore att han anmodades stanna qvar i rådet». Konungen hade ock, när Åkerhielms afskedsansökning förevar i rådet, förklarat, att han ogerna skulle umbära de mogna råd, med hvilka Åkerhielm städse gått kongl. maj:t och riket tillhanda. Detta tog nu presteståndet till uppslag för sitt beslut och förklarade sig instämma i konungens yttrade mening. Bondeståndet förenade sig med presteståndet.
Två stånd hade sålunda stannat mot två, och Åkerhielms afskedsansökan var således icke af rikets ständer bifallen; men Åkerhielm lät nu till presteståndet framföra sin begäran, att det måtte foga sig efter adelns och borgareståndets beslut, emedan han ej ville stanna i rådet utan med alla fyra ståndens uttryckliga vilja och samtycke, hvarefter ock preste- och bondestånden förenade sig med de båda öfriga.
Vid denna tid föll äfven sekreta utskottets dom öfver Springer. Palmstjerna, Coijet och några andra af de häftigaste partimännen bland Hattarne hade yrkat på lifvets förlust, men domen blef dock »mildrad» till lifstidsfästning och till schavottering i alla städer under vägen till fängelseorten. De politiska offrens antal under denna frihetstid hade sålunda åter ökats med ett nytt. Nu anstäldes äfven förföljelser mot flere af mösspartiets anhängare, och man gjorde sitt bästa att söka öfvertyga allmänheten om tillvaron af farliga stämplingar mot tronföljaren från Mössornas sida, med understöd af Ryssland och Danmark.
Medan Hattarnes välde sålunda mer och mer befästades, hade förhållandet till Mössornas utländska stöd i Ryssland föga förändrats. Baron von Korff hade visserligen i Juli 1747 fått nedlägga sin värdighet af ambassadör och återgå till den af minister, men på svenska regeringens klagomål öfver hans beteende fästes intet afseende. Tvärtom gillades detta och beskyllningarna mot Tessin framkastades å nyo. Korff fick den tillfredsställelsen att framföra kejsarinnans svar i denna riktning, hvilket af svenska regeringen bemöttes med Tessins utnämning till kanslipresident den 5 December, dagen efter aflemnandet af svaret från ryska hofvet.
Principalatsfrågans behandling hade vittnat om ständernas synnerliga omsorg att åt riksdagen allena bevara rättigheten att befatta sig med statens angelägenheter. De visade också icke mindre ömtålighet mot allt ordande derom utom riksdagen. Före och under riksdagen hade en stor mängd stridsskrifter utkommit, hvilka, i följd af den rådande partiförbittringen, i sjelfva verket voro ilskna smädeskrifter, och såsom sådana blefvo fyra deribland brända af bödeln; men äfven i afseende å skrifter rörande statssaker i allmänhet yttrade ständerna i riksdagsbeslutet den grundsats, att »den då gällande lyckliga regeringsarten å ena sidan tillstadde en anständig och beskedlig frihet att yttra sig öfver förevarande oafgjorda mål, innan eller medan de voro under öfverläggning, men påyrkade, å andra sidan, tystnad och lydnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
