Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1746, 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket allt väsentligt bidrog att allt närmare fästa det unga hofvet vid Hattarne.
Medan Adolf Fredrik sålunda slöt sig närmare intill det parti, som från början motarbetat hans val, hade han äfven kommit i förändradt förhållande till den makt, som föranledt detsamma. Enligt sista riksdagens föreskrift skulle svenska regeringen i främsta rummet söka bibehålla vänskap med Ryssland. Det första afsteget härifrån skedde genom förlikningen med Danmark; men underhandlingar om ett närmare förbund mellan båda makterna fortgingo emellertid, och väsentligaste betänkligheten å svenska sidan att afsluta detsamma föranleddes af Rysslands yrkande på en förbindelse af svenska regeringen att med den ryska försvara »den nu regerande hertigen af Sleswig-Holstein», Peter, och hans arfvingar i besittningen af deras tyska länder och förhjelpa dem till rättvisa af Danmark. En sådan förbindelse å Sveriges sida innebar en öppen brytning med Danmark och var dessutom tydligen stridande emot Adolf Fredriks fördelar, emedan, derest hertig Carl Peter Ulrik eller storfursten Peter, såsom han nu kallades, genom sin öfvergång till grekiska läran ansåges hafva förverkat sin egenskap af tysk riksfurste, var Adolf Fredrik närmast berättigad till hans hertigdöme. Denna fordran mötte derföre många svårigheter från svenska regeringen, men de besegrades slutligen genom den ryskas bestämdhet och löften om rika subsidier, så att den 25 Juni 1745 ett ömsesidigt försvarsförbund ingicks, med två hemliga artiklar, af hvilka den första rörde Holstein och var affattad i öfverensstämmelse med ryska hofvets önskningar, och den andra afsåg gemensamt upprätthållande af Polens »friheter», det vill säga samma slags frihet från ordning och skick, som mer och mer börjat blifva rådande äfven i Sverige och om hvars upprätthållande i sina grannländer Ryssland visade sig alltmera angeläget. Såsom belöning för svenska regeringens visade medgörlighet utfäste sig kejsarinnan i en särskild skrifvelse till konung Fredrik att under fyra år betala till Sverige 400,000 rubel i subsidier.
Några dagar efter denna förbundstraktats undertecknande aflät kejsarinnan till Adolf Fredrik ett enskildt bref, i hvilket hon förebrådde honom att han numera skänkte hela sitt förtroende till sådana personer, som under sista riksdagen på allt sätt motarbetat hennes bemödanden att genomdrifva hans val och som nu i betydlig mån undergräft hans förtroende till henne, likasom de förorsakat kallsinnighet mellan honom och den gamle konungen. Hon varnade honom att icke låta sig bedåras af deras förespeglingar om framtida suveränetet, hvarmed de endast hade för afsigt att så mycket säkrare mot honom uppreta svenska folket. Rykten hade nemligen spridt sig, att Hattarne lofvat arbeta på en utvidgning af konungamakten när Adolf Fredrik blefve Sveriges konung, hvilket ock var åtminstone Lovisa Ulrikas ifriga önskan, men deremot var särdeles misshagligt för ryska hofvet, som önskade upprätthålla »friheten» i Sverige af samma skäl, som den förfäktade en likartad frihet i Polen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
