Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1746, 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom till Sveriges blifvande konung, hvarför han således hade ensamt att tacka kejsarinnan Elisabeths mäktiga förord och Sveriges tvingande behof af fred.
Kort efter valet sändes, å konungens och rikets ständers vägnar, två riksråd, Axel Löwen, och Erik Wrangel, att möta den nye tronföljaren i Stralsund och förelägga honom den försäkran han hade att underteckna. Adolf Fredrik var dem dock ej å utsatt ort till mötes, utan inväntade dem i Hamburg, der försäkringsakten underskrefs den 3 September, genom hvilken tronföljaren förband sig att iakttaga Sveriges lagar och regeringssätt samt aldrig begära annan makt, än dessa gåfvor eller ständerna framdeles kunde komma att »till sin säkerhet» stadga. Härefter begaf han sig med de båda riksråden till Stralsund, der en svensk flotta under öfveramiralen Taubes befäl väntade och öfverförde honom till Carlskrona, hvarifrån han reste landvägen till Stockholm, der han höll sitt intåg den 14 Oktober. Ständerna, som åtskilts före hans ankomst, hade likväl dessförinnan åt honom aflagt trohetsed, utsett deputerade, hvilka, anförde af landtmarskalken, skulle å deras vägnar mottaga honom, anvisat 220,000 daler silfvermynt årligen till hans hofstat, tillerkänt honom säte och stämma i rådet, jemte konungens två röster i dennes frånvaro, samt gifvit honom högsta befälet öfver krigsmakten näst under konungen.
Under förhandlingarna med Danmark hade Adolf Fredriks förmälning med en dansk prinsessa varit satt i fråga, men, innan formlig framställning derom gjordes, hade underhandling om prinsessans giftermål med en engelsk prins blifvit från engelska hofvet inledd, hvarföre det svenska anbudet ej kunde antagas. I stället väcktes fråga, om att åt den nye tronföljaren begära en preussisk prinsessa till gemål, och svenske ministern i Berlin Carl Rudenschöld fick befallning att härom höra sig före. Konung Fredrik II upptog förslaget med välvilja, men afrådde Rudenschöld att föreslå konungens äldre syster, den skönare och rikare begåfvade Lovisa Ulrika, emedan hon vore »högdragen, häftig och ränklysten», hvaremot den yngre, Amalia, mindre lysande, men mera godsint, skulle bättre passa för svenskarne. Det vänliga rådet följdes dock ej, emedan Adolf Fredrik redan fäst sin håg vid den allmänt prisade Lovisa Ulrika, och Rudenschöld fick befallning att för honom begära hennes hand. Endast i händelse af hennes vägran skulle frieriet vändas till Amalia; men Lovisa Ulrika antog anbudet, och äfven hennes broder, konungen, gaf dertill sitt samtycke den 2 Mars 1744.
Sedan svenska regeringen genom denna förbindelse med preussiska konungahuset vunnit ett nytt stöd och missämjan med Danmark var bilagd, behöfdes icke längre de ryska hjelptrupperna, och man önskade ock allmänt inom Sverige att med det första blifva dem qvitt; men under hvarjehanda förevändningar lät ryska regeringen dem stanna ända till i Juli 1744, då Sverige ändtligen befriades från denna förödmjukande skyddsvakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
