Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget, 1741-1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Sjöstjerna, som ännu låg med örlogsflottan qvar vid Aspö, och gaf Falkengren befallning derom; men båda vägrade och uppvisade erhållna order, hvarigenom de voro fritagne från att lyda öfverbefälhafvaren. Sjöstjerna lät äfven underrätta Lewenhaupt, det sjukligheten nu tagit så öfverhand på flottan, att han ej längre kunde ligga qvar vid Aspö och, i trots af Lewenhaupts uttryckliga förbud, seglade han den 12 Juli till Hangö-udd. Äfven Falkengren med skärgårdsflottan drog sig längre vester ut till Pellinge, söder om Borgå, och då landthären derigenom beröfvades möjligheten att få sina förnödenheter från de i kustorterna upplagda förråd, måste reträtten fortsättas till Borgå, der Lewenhaupt tills vidare stannade. I allmänhet spelade under detta bedröfliga krig flottorna en ännu sämre roll än landthären.
Så snart svenska örlogsflottan lemnat Aspö, afseglade den ryska från Cronstadt och ryska skärgårdsflottan närmade sig Pellinge. Falkengren ansåg sig för svag att våga en strid och bad att få retirera till Helsingfors, dit 5 galerer förut blifvit afsända. Lewenhaupt samtyckte och beslöt att draga dit äfven med landthären. Så snart detta beslut blef bekant, rymde de finska soldaterne i stora skaror, för att undan ryssarnes härjningar rädda hvad de kunde i sina hemorter. Dessutom försvagades hären mer och mer genom sjukdomar, och då intet fältlazarett fans eller medel att inrätta ett sådant, dogo de fleste insjuknade af vanskötsel. De fleste officerarne hade farit till riksdagen eller insjuknat, och hos de tjenstgörande rådde en ganska dålig krigstukt.
Under sådana förhållanden uppbröt Lewenhaupt natten till den 29 Juli från Borgå, sedan den spanmål, som ej kunde undanforslas, blifvit kastad i sjön, och så intogs en ny ställning vid Helsinge malm, ungefär en mil norr om Helsingfors, till hvars hamn Falkengren samtidigt fört skärgårdsflottan. I den nya ställningen, som åtminstone skyddade Helsingfors, erhöll hären från Sverige en förstärkning af 2,400 rekryter, som dock ej på långt när kunde ersätta förlusterna genom den ännu fortfarande sjukligheten.
Under hela tiden hade ryska hären hållit sig på två eller tre dagsmarschers afstånd från den svenska; men den 8 Augusti framryckte ur skogarna en stark rytteriafdelning och genom en öfverlöpare fick Lewenhaupt tillika underrättelse, att Lascy och Keith närmade sig Helsinge kyrkby med 5 till 6,000 man. Det fiendtliga rytteriet drog sig visserligen tillbaka, när det svenska framryckte, och då några lätta ryska trupper den 9 Augusti visade sig vid kyrkbyn, blefvo de tillbakakastade af gardet; men nu vaknade åter hos det svenska befälet den vanliga farhågan att fienden skulle kringå hären och bemäktiga sig de i Helsingfors varande förråd, hvarföre ett krigsråd hölls, der generalqvartermästaren öfverste Eggers föreslog, att man skulle gå öfver Helsinge-ån och vid Domarby intaga en ställning, som vore för fienden ointaglig. Så skedde ock, men då man i dagningen den 10 kommit dit, fans denna ointagliga ställning sådan, att den ej ens kunde försvaras, utan man beslöt genast intaga en ny på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
