Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget, 1741-1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kl. 5 på e. m. blefvo de dock öfvermannade och trängde från Qvarnbacken, hvarvid vesterbottningarne åter utmärkte sig. Du Rietz och nästan alla officerare hade fallit under slaget, men manskapet höll sig ändock troget tillhopa under anförande af en korporal Carlberg. Då denne fick se den sårade Wrangel, som satt sig på en sten för att få några ögonblicks hvila, bad han honom gifva dem en officer, så ville de ännu slås. Wrangel svarade: »Kan du, min son, uträtta något till vårt bästa, så har du min tillåtelse dertill. Gör hvad du kan!» Carlberg skyndade genast tillbaka till sina kamrater, fattade fanan och och öfvertog deras ledning. De höllo sig tillsammans i god ordning, skjutande åt alla sidor, medan de långsamt drogo sig tillbaka. En rysk befälhafvare ville skicka sex bataljoner att tillintetgöra den lilla skaran; men general Keith sade, att det vore skada, om så tappert folk skulle af öfvermakten nedsablas, och så fingo vesterbottningarne ostörda lemna valplatsen samt följa dalkarlarne och södermanländningarne in i staden.
Der sökte Willebrand ännu försvara sig och under skydd af fästningsverken kasta fienden tillbaka; men trupperna voro dertill alltför få och äfven för modfälde. Tillika började ryssarne nu från Qvarnbacken beskjuta staden med de från svenskarne tagna kanonerna. Snart framträngde ryssarne till utanverken och derifrån stormande in i staden, som kl. 7 på aftonen var i fiendens händer och plundrades.
Så slutade slaget vid Willmanstrand. Det hade kostat svenskarne 1,300 man dödade eller sårade och 1,000 fångne, bland hvilka voro befälhafvaren generalmajor Wrangel, öfverste Willebrand och öfverstelöjtnanten Wasaborg. Dessutom hade ryssarne tagit svenska krigskassan, 12 kanoner, nära 2,000 hästar, flera fanor och standar samt betydande krigsförråd. Ryssarnes förlust var dock ej heller så liten. De hade i döde och sårade förlorat omkring 2,400 man, hvaribland en generallöjtnant, en generalmajor och två öfverstar. Segern var emellertid deras och den första striden i detta af svenska hattpartiet så ifrigt efterlängtade krig, som skulle återgifva Sverige dess förlorade besittningar, hade slutat med ett nederlag.
Buddenbrock hade med sin styrka under hela dagen, som striden pågick, marscherat mot Martila; men då under följande natten underrättelse kom angående nederlaget, vände han den 25 Augusti om till Qvarnby, sedan han dragit till sig den vid Martila qvarlemnade styrkan. De, som undkommit ur striden, samlades sedermera dels vid Walkiala och dels vid Nyslott. Äfven ryssarne återvände till Wiborg några dagar efter slaget, sedan de bränt Willmanstrand och drifvit dess invånare jemte krigsfångarne inåt Ryssland.
Vid flottan fortfor tillståndet att vara lika bedröfligt som förut. För att ersätta den genom sjukdomar vållade starka afgången i dess manskap, sändes 1,300 båtsmän från Sverige, 400 man från skärgårdsflottan och 900 soldater från hären, men det oaktadt fattades vid slutet af Augusti ännu 1,800 man i fulla besättningsstyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
