Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1740, 1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besittningar, Med Åkerhjelm förenade sig Adlerfelt, De la Gardie, Ehrenpreus och Nordenstråle, och för tillfället förföll Sparres förslag. Han frånträdde dock ej detsamma, utan yrkade på dess pröfvande vid ett talrikare rådssammanträde och i konungens närvaro, hvilket skedde den 6 Augusti, då konungen afstyrkte den föreslagna åtgärden, och med honom förenade sig Lagerberg, Nordenstråle, Posse och Åkerhjelm, hvaremot Sparre nu för sitt förslag vunnit några bland dem, som förut röstat mot detsamma, så att det nu bifölls af Adlerfelt, Cederström, De la Gardie, Gyllenborg, Löwen, Meijerfelt, Rosen och naturligtvis af Sparre sjelf, hvilka sålunda utgjorde flertalet inom rådet, och då det följaktligen blef af rådet beslutadt, lemnade äfven konungen dertill sitt samtycke.
Under tiden hade i början af Juni Tessin af rest på sin vigtiga beskickning. Han besökte först Köpenham, der Christian VI visade sig vänligt stämd mot Sverige, hvartill han hade en särskild anledning deri, att tanken på båda ländernas förening genom danska kronprinsens val till tronföljare i Sverige redan blifvit af svenska statsmän framkastad och af Christian begärligt omfattad. Både konungen och hans förtrogne minister Schulin uttryckte ock för Tessin sin benägenhet att biträda det franskt-svenska förbundet, ehuru det ej kunde ske öppet förr än det mellan Danmark och England ingångna efter tre år utlupit; men Schulin föreslog dock, att man genast, fastän i största hemlighet, borde öppna underhandlingar, hvilka ock Tessin började och svenske ministern i Köpenhamn Nils Palmstjerna sedermera fortsatte. De afsågo både ett försvars- och ett mot Ryssland riktadt anfalls-förbund. Komme det till krig, ville Sverige »nöja sig» med Viborg och den del af Karelen Ryssland innehade, tillika med Ingermanland och Estland, men åt Danmark afstå Riga med Lifland. Från danska sidan lät man förstå, att Bohus län skulle vara för Danmark lägligare; men härtill ville de svenske underhandlarne ej lyssna. Man öfverenskom emellertid, att ett fördrag i den angifna syftningen skulle hållas i beredskap, men ej undertecknas förr, än tiden vore gynsam att gifva verkställighet deråt.
Efter en så lofvande början i Köpenhamn reste Tessin till Paris, der både han och hans grefvinna blefvo på det mest smickrande sätt mottagna samt genom sina utmärkta personligheter intogo en ganska lysande ställning så vid hofvet som inom de högsta sällskapskretsarne i öfrigt. Emellertid, så mycket än Tessin för sin person gjorde sig omtyckt, kunde han dock ej uträtta särdeles mycket för hvad som utgjorde hufvudändamålet med hans beskickning. Det var också icke litet, som den svenska regeringen begärde af den franska. Tessin hade fått befallning att söka förmå franska hofvet att ingå ett handelsfördrag, hvaraf Sverige skulle hafva största fördelen; att lofva subsidier till både Darimark och Hessen; att förskottsvis betala de öfverenskomna subsidierna till Sverige och öka deras belopp, samt understödja de svenska bemödandena att med Turkiet ingå ett anfallsförbund mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
