Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1734
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstroende mot denna makt och gjort honom mera obenägen än förut att med densamma ingå närmare förbindelser. Förslag till förbund gjordes för öfrigt Sverige nu icke blott ifrån Frankrike utan äfven från Ryssland, England och Danmark. Det blef emellertid för något hvar alltmera tydligt, att Rysslands öfvermakt var hvad Sverige framför allt hade att frukta och att således allt hvad som kunde ytterligare öka densamma borde af svenska regeringen motarbetas. De ryska framstegen i Polen voro sålunda för Sverige en ny anledning till farhåga, och Rysslands framställning om förnyandet af det 1724 ingångna förbundet afböjdes derföre af Horn, med hänvisning till framtiden, hvilket gillades både af rådet och sekreta utskottet. Från England hade inkommit anbud af subsidier, om 6,000 man svenskar öfverlätos i engelsk tjenst; men denna framställning blef vid riksdagen obesvarad, emedan dessa trupper sannolikt skulle af England blifva använda mot Frankrike, den enda makt som visade åtminstone någon håg att hejda det ryska väldet i Polen.
Det från Danmark nu åter föreslagna förbund erbjöd deremot Sverige flera fördelar, emedan båda makterna hade ett gemensamt intresse att ej låta Ryssland blifva alltför öfvermäktigt i Östersjön. Enda svårigheten var, att Danmark såsom vilkor för förbundet fordrade Sveriges garanti för dess besittning af Sleswig; men då redan icke blott Frankrike och England, utan äfven Ryssland och Österrike lemnat en sådan garanti, kunde Sveriges vägran ej lända hertigen af Holstein till någon fördel. Horn tillstyrkte derför detta förbund, rådet instämde enhälligt i hans mening och den segrade äfven inom sekreta utskottet, ehuru icke utan motstånd. Fördraget blef ock undertecknadt den 24 September, och genom detsamma garanterade båda makterna hvarandras besittningar samt förbundo sig att, i händelse af anfall mot någondera, komma till hvarandras hjelp med en bestämd styrka till lands och sjös. .
Dittills hade Horns åsigter utan synnerlig svårighet gjort sig gällande, emedan det afsett att öka Sveriges styrka mot Ryssland; men när andra förbindelser föreslogos, som kunde mera bestämdt inverka på frågan om mellan Sverige och Ryssland fortfarande skulle råda fred eller icke, blef partistriden långt häftigare. Vid riksdagen hade nemligen nu utbildat sig ett freds- och ett krigsparti. Till det förra hörde Horn och hans vänner, till det senare hans motståndare, bland hvilka Carl Gyllenborg, Höpken, Åkerhielm och Fersen voro de mest framstående, och till hvilket krigsparti äfven landtmarskalken Lewenhaupt slutit sig.
Striden kom till utbrott genom framställningar, som gjordes svenska regeringen samtidigt från Turkiet och från Frankrike. Med Turkiet hade, sedan Carl XII:s död, andra förbindelser ej blifvit underhållna än angående liqviden af hans skulder derstädes; men under våren 1734 hade genom den beryktade franske renegaten grefve Bonneval, som gått i turkisk tjenst och fått ett visst inflytande på Turkiets förhållande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
