Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1723
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständerna med ifriga föreställningar mot det hotande beslutet, i följd hvaraf frågan af ständerna hänsköts till afgörande af sekreta deputationen i förening med rådet, och då nu rådet enhälligt biföll den så mycket omtvistade titelns medgifvande, måste äfven konungen finna sig deri; men drottningen förblef obeveklig och kunde aldrig förmås gifva sin systerson hans nya titel.
Den var emellertid för det holsteinska partiet endast en inledning till mera omfattande anspråk. Bassewitz hade af ryska hofvet blifvit väl försedd med penningar, dem han använde att värfva nya anhängare och öka de äldres nit. Ehuru han sålunda var partiets synliga medelpunkt, egde han dock ej tillräcklig förmåga att vara den egentlige ledaren, hvilket Maurits Wellingk nu blef. Han hade, sedan underhandlingarna om det preussiska lånet blifvit afbrutna och sinnesstämningen vid riksdagen tycktes vända sig mer och mer mot konungen, öfvergått från dennes parti till motpartiet, som syntes erbjuda större fördelar, och gjorde nu allt för att befordra de holsteinska planerna, hvarvid Bassewitz’ storordighet icke sällan var honom till hinders. Bassewitz var nemligen ingalunda belåten med att ständerna inskränkt sig till att gifva hertigen titel af kunglig höghet, hvilket för öfrigt skett i så försigtiga ordalag, att ingen slutsats angående tronföljden deraf kunde dragas, utan framkastade vid åtskilliga tillfällen vinkar derom, att czaren med en rysk flotta nog skulle skaffa hertigen denna tronföljd, hvilken ständerna ej ville tillerkänna honom. Dessa hotelser skadade icke så litet hertigens sak, och ständerna blefvo innan kort i tillfälle att visa, det de ej läto skrämma sig af desamma.
Hertigens planer åsyftade nemligen icke allenast tronföljden i Sverige, utan äfven återfåendet af Sleswig, som innehades af Danmark under Englands och Frankrikes garanti. I båda afseendena understöddes han af czaren, hvaremot Danmark 1722 inbjudit Sverige till ett skyddsförbund för att betrygga den nya besittningen; men hatet mot Danmark för dess deltagande i kriget mot Sverige utan någon dertill från Sveriges sida gifven anledning var ännu allt för lifligt, och man ansåg äfven Danmark blifva alltför mäktigt genom besittningen af Sleswig, hvarföre man hellre lyssnade till det förslag om ett förbund med Ryssland, som under sommaren 1723 framstäldes af ryske härvarande ministern Bestuschef. I detta förslag voro två hemliga artiklar, den första, att Sverige och Ryssland skulle gemensamt arbeta på Sleswigs återställande till hertigen; den andra, att då ryske kejsaren redan genom freden i Nystad förbundit sig till upprätthållande af Sveriges lugn och friheter, men måste frukta, att den osäkra tronföljden kunde gifva anledning till oroligheter, hvilka kunde förekommas, om hertigen eventuelt försäkrades om tronföljden, så rekommenderades sådant till mogen öfverläggning, med försäkran att kejsaren skulle i allt understödja hertigen, sin blifvande måg, »och i öfrigt indirekt bidraga betydligt till rikets bästa», samt garantera allt hvad konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
