Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1723
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föregående riksdagen arbetat för Fredriks upphöjande på tronen. Horn föreslog derföre sjelf, för att icke genom rösternas splittring möjligen gifva motpartiet segern, att man borde förena sig om presidenten i statskontoret friherre Sven Lagerberg, hvilken också med stor pluralitet valdes till landtmarskalk. Till presteståndets talman valdes biskopen i Linköping Torsten Rudeen, till borgareståndets borgmästaren Jakob Bunge och till bondeståndets hemmansegaren Johan Andersson.
Konungens tal vid riksdagens högtidliga öppnande den 22 Januari innehöll flera försäkringar om hans
tillgifvenhet för grundlagarna, och han beklagade, att man utspridt rykten, det han ämnade återinföra enväldet, hvilket vore ett uppenbart förtal och en fräck osanning. Redan den 6 Februari inkom emellertid till borgareståndet en skrifvelse från bondeståndet, med hemställan, om det icke vore rådligt, att »hans maj:t måtte få ega och hafva den kungliga makt och myndighet, som Sveriges framfarna konungar haft, efter riksens uråldriga lag och stadgar; dock all suveränetet och envåldsvälde alldeles härifrån undantagna». Förslaget vann emellertid intet bifall hvarken hos borgareståndet eller de öfriga stånden, och man beslöt tillsättandet af en kommission för att undersöka hvilken förledt bönderne till detta steg, hvarjemte de tre stånden uppsatte ett svar, deri de förestälde bönderne vådan af deras förslag och förklarade, att samteliga de öfriga stånden
stannat i det fasta och oryggliga beslut att icke en fotsbredd träda från den senaste regeringsformen, såsom en fast förmur mot envåldsstyrelsen.
Bönderne läto dock förstå, att de ej ämnade låta saken stanna härvid, och till en början förnyade de sin vid de båda föregående riksdagarne framstälda fordran om deltagande i sekreta utskottet; men möttes åter med afslag af de tre stånden. Efter någon tid kom man ock böndernes hemlige rådgifvare på spåren, emedan man hos en notarie Dahlén, som sedermera fans redan 1720 hafva varit invigd i hofpartiets planer, anträffade ett utkast till en ny skrift från bondeståndet, till vederläggande af de tre ståndens svar å dess föregående skrifvelse. Dahlén förhördes och angaf sina medhjelpare i denna sak – en fältsekreterare Brodzenius, känd för sina stämplingar i samma riktning under föregående riksdagen, en inspektor Osthoff och en kapten Prange, hvilka båda varit invecklade i rättegången mot Stobée, samt hessiske ministern Diemers sekreterare Gehebe. Den sistnämnde skyddades af sin diplomatiska karakter, men de öfrige häktades på sekreta utskottets befallning. Det var första gången detta utskott vågade tillägga sig en sådan makt, och man satte ock i fråga om häktning kunde ske utan konungens och rådets vetskap; men utskottets flertal förkastade dessa betänkligheter, »emedan ständerna ega högsta makt och myndighet i riket». Nu blef ock konungen uppskrämd. För de fyra ståndens talmän försäkrade han, att riksens ständers vilja skulle vara hans lag, den han med nöje ville efterlefva, samt bad, att hvad deremot kunde vara passeradt måtte begrafvas i glömska och aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
