Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högsta befälet, var i vida sämre tillstånd än landthären. De skepp, som ännu funnos qvar, voro till största delen gamla och bristfälliga, utredningspersedlarna förnötta, förråden i Carlskrona tomma och inga tillgångar funnos att fylla dem. Hufvudflottan låg fortfarande i Carlskrona, och dessutom fans en eskader i Stockholm och en i Göteborg, hvilka dock till största delen utgjordes af smärre krigsfartyg. Stockholmseskadern ansågs nu vara den nödvändigaste och skulle derföre i främsta rummet försättas i stridbart skick, hvarefter, i den mån penningar kunde anskaffas, äfven den stora flottan i Carlskrona skulle utrustas, men den blef ej färdig att utlöpa förr än långt fram på sommaren.
I Jemtland och Skåne föreföllo under detta år inga krigshändelser, som förtjena omnämnas, och i Vermland gjorde norrmännen visserligen ett infall, men blefvo vid Eda skans tillbakaslagna af Fersen med vermlandsbrigaden och uppbådad allmoge.
I Bohus län ansågos befästningarna vid Strömstad och Sundsborg utmed Svinesund af svenska generalitetet icke kunna försvaras, hvarföre regeringen befalt, att de skulle förstöras samt därvarande förråd flyttas till Uddevalla och Göteborg. Under vintermånaderna fortgick transporten från Sundsborg till Strömstad, och de kanoner, som ej kunde bortföras, blefvo förnaglade. Från Strömstad skulle alltsammans föras sjöledes till Göteborg, dit också en mindre transport afgick i början på våren. Mot slutet af April kommo från Göteborg till Strömstad 14 transportfartyg, skyddade af 2 skottpråmar och 4 galerer under befäl af amiral Örnfelt, att afhemta det återstående, hvilket ock inlastades; men då allt var färdigt, visade sig 2 till 3 danska krigsskepp, jemte några smärre fartyg, utanför hamnen. Efter en rådplägning med Örnfelt och generalmajor Essen befalte Rehnsköld att, om galererne ej lyckades under natten smyga sig förbi fienden, skulle de sprängas i luften och derefter hela transportflottan förstöras. Så skedde ock. Galererne sprängdes, hvarefter pråmarne på samma sätt förstördes, de fullastade fartygen sänktes och hvad ännu var qvar i förråden lemnades till plundring. Detta blef de förråds slutliga öde, hvilka året förut genom så för en stor del af Sveriges befolkning högst tryckande tvångsåtgärder blifvit samlade för kriget mot Norge.
Efter slutadt förstörelsevärf drog sig svenska hären, omkring 5,000 man stark, till Uddevalla, der den stannade och arbetade på iståndsättandet af därvarande förskansningar. Under tiden gick norska hären öfver Svinesund och framryckte utan motstånd till Qvistrum, 2 mil norr om Uddevalla. Der sökte Rehnsköld hejda fiendens framsteg: men danske konungen, som sjelf anförde sina trupper, lät då landsätta en större styrka söder om Qvistrums pass, hvarefter Rehnsköld, hvars hela styrka ej utgjorde en tredjedel af den fiendtliga, drog sig tillbaka till Uddevalla och sökte medelst uppkastade försvarsverk skydda staden samt det söder och öster derom liggande landet. Förledd af en falsk underrättelse om fiendens anryckande, lät han förstöra några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
