Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Hanö utanför Carlshamn, der föreningen med svenska flottan sedermera kunde ske när som helst. Han skulle äfven å konung Georgs vägnar gifva drottningen och hennes gemål de kraftigaste försäkringar om understöd och bistånd i allt som rörde dem personligen, hvarjemte han bemyndigades »använda 10,000 pund sterling på det sätt, som bäst kunde befrämja Englands önskningar».
Så snart Carteret mottagit dessa föreskrifter, skyndade han att gifva prinsen, drottningens gemål, del deraf. Prinsen lofvade söka öfvertala henne att ingå på Englands fordringar, dock under vilkor att Carteret ej skulle yrka på freden med Danmark, ty hvarken drottningen eller svenska folket skulle någonsin gå in på att afstå Stralsund och Rügen till denna makt. Dessutom fordrade han engelska flottans biträde såsom oeftergifligt vilkor för traktaten, och att England skulle garantera Sverige besittningen af Reval och Lifland. Detta trodde sig Carteret kunna medgifva, hvarefter de nya engelska förslagen föredrogos i rådet. Helt annat än anmaningen om nya afträdelser hade man visserligen väntat af förbundet med England; men Stettins afträdande till Preussen hade äfven czaren gjort till ett fredsvilkor, och om det måste förloras, så var det bättre att Preussen derigenom komme i förbindelse till England än till czaren. Man insåg äfven att, om man läte den engelska flottan nu segla hem, så lemnades Sverige utan dess bistånd åt czarens godtfinnande och Stettin måste i alla fall afträdas. Dessa skäl framhöllos i synnerhet af Höpken och bestämde regeringens beslut att bifalla det af England föreslagna fördraget. Dock måste Carteret tillika underteckna en särskild förklaring, att traktaten skulle anses af intet värde, så vida icke Norris med sin flotta genast begåfve sig till den mötesplats, som af svenske amiralen skulle bestämmas, att i förening med svenska flottan motsätta sig ryssarnes framsteg.
Genom detta fördrag mellan Sverige och England af den 18 Augusti 1719 förnyades 1700 års traktat och England förband sig att fjorton dagar efter undertecknandet utbetala ett helt års subsidier med 288,000 rdr. Engelska undersåtares förra handelsförmåner i Sverige återstäldes. England lofvade att till Sveriges bästa använda sitt inflytande hos alla sina bundsförvandter och på det eftertryckligaste arbeta derpå, att Sverige på de bästa vilkor, som kunde erhållas, måtte få fred med en af de fiender, Ryssland och Danmark, med hvilken Sverige kunde finna fördelaktigast att underhandla. I hemliga artiklar förband sig Sverige att till Preussen afträda Stettin och landet mellan Oder- och Peene-floderna, mot 2 millioner rdr samt under vilkor, att Preussen hvarken omedelbart eller medelbart skulle bistå czaren.
Härefter blef det slutliga fredsfördraget med Hannover undertecknadt i Stockholm den 9 November 1719, i öfverensstämmelse med preliminärfreden af den 13 Juli, så att Sverige afträdde hertigdömena Bremen och Verden mot en million rdr.
Fredens uppgörande med Preussen dröjde ännu, emedan preussiske ministern baron Kniphausen, som infunnit sig i Stockholm för fredens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
