- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
357

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Hedvig Sofia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl XII: s samtida: Konungahuset. 357

steinska tronföljdsplanerna med detsamma förlorade sitt bästa stöd.
Härtill kommo underrättelserna om motgångarne i Ukrajne och
slutligen om nederlaget vid Pultawa samt Carl XILs flykt till Turkiet.
Ännu smärtsammare blef det för den gamla enkedrottningen, när
Ulrika Eleonora 1713 kallades att deltaga i styrelsen och det under
riksdagen, som sammanträdde mot slutet af detta år, blef allt tydligare,
att hon hade långt mera lofvande utsigter till tronföljden än Carl
Fredrik. Ålderdomskrämporna blefvo ock allt känbarare, och efter ett
vackert afsked af sina anförvandter, sitt hof och de i hufvudstaden
varande rådsledamöterna afled Hedvig Eleonora vid 79 års ålder under
hösten 1715. Åt de närvarande kungliga råden uppdrog hon att till
konungen framföra hennes »yttersta åstundan», som var, »att hans
maj:t måtte låta beveka sig att sluta fred och att med sin hemkomst
glädja land och konungahus».

Kungliga rådet Carl Gyllenstierna hade nitiskt och oegennyttigt
vårdat enkedrottningens lifgeding, men hennes många byggnader och
hennes konstsamlingar hade kostat betydande summor, så att
bouppteckningen visade stora skulder. Dock visade den tillika ansenliga
kronofordringar, och till skuldens gäldande fingo derföre inkomsterna af
lifgedinget ännu några år uppbäras. Hedvig Eleonora var emellertid
den sista svenska drottning, som erhöll ett sådant, ty vid 1719 års
riksdag beslöts, att furstliga personer för framtiden skulle erhålla
endast penningeanslag. Hennes qvarlåtenskap delades mellan Carl
Fredrik och Ulrika Eleonora, och äfven Carl Gyllenstierna erhöll några
egendomar såsom belöning för sin 47-åriga tjenstgöring.

Hedvig Sofia, Carl XILs äldsta syster, född 1681 och således ett
år äldre än han, var näst honom konungahusets mest betydande
personlighet. Hennes själsförmögenheter voro öfver de vanliga, hvilket
ej var förhållandet hvarken med hennes yngre systers eller med
farmoderns, och de hade tillika utvecklat sig så tidigt, att man sade henne
aldrig hafva varit barn. Med manlig klokhet, mod och tilltagsenhet
förenade hon en qvinnas hulda, vänliga, angenäma väsende. Hon var
ingen skönhet, men skildras dock såsom täck och intagande. Hennes
tummar voro klufna ända till första leden, så att hon hade två tummar
på hvardera handen, men hon förstod skickligt dölja detta lyte genom
lätta, behagfulla rörelser med sina i öfrigt vackra händer. Hennes
lynne skall varit något ombytligt, och hon synes varit icke så litet
begifven på nöjen samt road af praktfulla tillställningar, hvilka
med-togo en ganska betydande del af Carl XI:s samlade skatter, då Carl XII
icke sparade någonting för att visa den varma tillgifvenhet han hyste
för sin äldre syster, hvilken ända från barndomen haft hos honom
stort inflytande.

Enkedrottningen sökte tidigt tillvägabringa en förbindelse mellan
sin brorson, Fredrik IV, hertig af Holstein sedan 1694, och prinsessan
Hedvig Sofia, hvarföre den unge hertigen ofta sändes till svenska
hofvet och flitigt deltog i Carl XI:s jagter för att vinna hans bevågenhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7b/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free