Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Konsterna: målarekonsten - Konsterna: byggnadskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vetenskap, vitterhet, konst.
51
Bender, »hans maj:t lät dagligen morgon och afton några och trettio
personer med lutor, anschalier (?), violiner, oboer, allehanda
instrument samt pukor och trumpeter en angenäm, ljuflig och skön
musik tillsamman uppstämma, hvartill turkarne svarade med sin
museimanska musik, som gjorde en hög och stark harmoni». Sin
kapellmästare Anders Diiben, hvilken han 1707 gifvit adlig värdighet, förde
han med sig äfven i Turkiet och utnämnde honom 1711 till
kammarherre med bibehållande af sin kapellmästaresyssla — en då för tiden
oerhörd förening af befattningar, söm emellertid visar Carl XII:s
aktning för tonkonstens idkare. Redan 1698 hade ock i Upsala ett
musikaliskt kapell blifvit inrättadt, för att hos den studerande ungdomen
befordra hågen för och kännedomen i musik.
Målarekonsten hade under Carl XII:s tid sin mest framstående
idkare inom Sverige i porträttmålaren David von Krafft, född i
Hamburg 1655 och systerson till Ehrenstrahl, hvilken kallade honom såsom
sin medhjelpare till Stockholm 1675. Drottning Ulrika Eleonora satte
honom sedermera i tillfälle att 1684 företaga en utrikes resa till
Danmark, Tyskland och Italien, hvarifrån han återkom först 1697,
hvarefter han beskyddades af Carl XII, hvilken flere gånger lät honom
porträttera sig. De tre porträtt af Carl XII, som förekomma å
Gripsholm, samt porträtten af Carls generaler i en sal å Drottningholm
äro ock de mest kända af David von Kraffts arbeten. Han adlades
af drottning Ulrika Eleonora 1719, afled i Stockholm 1724 och var
den äldste af de tre svenska målare, som burit namnet Krafft.
För öfrigt anstälde Carl XII i sin tjenst Johan van Avelen, en af
Hollands ryktbare kopparstickare, samt lät genom Görtz inkalla Johan
Carl Hedlinger, en af Europas störste gravörer, hvars verksamhet likväl
inträdde först under nästa tidskifte.
Byggnadskonsten var emellertid bland de bildande konsterna den,
för hvilken Carl XII visade mesta intresse. Sveriges störste arkitekt
Nicodemus Tessin stod under hela hans regering i högsta ynnest,
nämndes af honom både till friherre och grefve, till öfverintendent,
hofmarskalk, kungligt råd och slutligen till öfverstemarskalk, en af den tidens
högsta värdigheter, motsvarande riksmarskalks-befattningen förut och
efteråt. Den trägna brefvexlingen mellan Tessin och statssekreteraren
Feif under Carl XII:s vistande i Turkiet vittnar med hvilket lifligt
intresse konungen följde byggnaden af Tessins mästerverk, Stockholms
slott, hvilken dock måste afbrytas i följd af olyckan vid Pultawa.
Ritningarna till slottets särskilda delar understäldes likväl fortfarande
konungens granskning och föranledde äfven åtskilliga anmärkningar
från konungen, dem han likväl hade den grannlagenheten att låta Feif
framställa i eget namn, för att Tessin icke af undfallenhet för
konungen skulle underlåta att besvara dem. De visa emellertid, att Carl XII
sjelf var rätt väl hemmastadd i de frågor han bedömde. Det gjorde
för öfrigt konungen ett synnerligt nöje att med Tessin rådgöra om
hufvudstadens försköning, hvartill stora planer uppgjordes, hvilka dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
