Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Statsförfattningen, rättsväsendet, förvaltningen - Ytterligare utvidgningar af konungamakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statsförfattningen, rättsväsendet, förvaltningen. 305
Öfriga styrelseåtgärder under denna tid skola anföras i
sammanhang med redogörelsen för särskilda delar af de inre förhållandena, till
hvilka vi nu öfvergå.
Statsförfattningen, rättsväsendet, förvaltningen.
Det kungliga enväldet, som redan vid Carl XII:s tillträde till
regeringen hade en ganska stor omfattning, erhöll en ännu större under
denna regerings fortgång. Carl XII afgaf ingen konungaförsäkran;
utgaf stundom förordningar, som icke voro kontrasignerade; utskref
gärder och andra pålagor, utan att, såsom Carl XI äfven efter enväldets
införande iakttagit, rådfråga ständerna och inhemta deras bifall; påbjöd
godtyckligt och utan ständernas hörande värfningar och uppsättande
af manskap utöfver indelningsverket samt i strid mot de af Carl XI
gifna förbindelser, att folket efter indelningsverkets införande »skulle
från utskrifningar och alla dervid hängande besvär, ehvad namn de
hafva kunna, samt från fördubblingar och våldsamma värfningar vara
alldeles qvitt och befriadt»; utsträckte till nästan oinskränkt makt öfver
undersåtarnes enskilda egendom den s. k. ekonomiska lagstiftningsrätt,
som vid 1682 års riksdag inrymdes åt Carl XI; styrde under största
delen af sin regering riket utan rådets hörande, så att han under åren
1701 —1705 hade hos sig blott en enda rådsherre, Carl Piper, under
åren 1705—1709 endast två, Piper och Rehnsköld, under åren 1709—
1714 ingen och under åren 1715—1718 blott tidtals en eller annan,
såsom Maurits Wellingk, Tessin och Cronhielm, samt att han aldrig
sammankallade rikets ständer och ogillade, när det skedde af rådet
1710 och 1713.
Dessa utvidgningar af konungamakten föranleddes väsentligen af
det fortfarande krigstillståndet, som höll konungen aflägsnad från sin
hufvudstad och sitt råd, samt slutligen förmådde honom att anlita alla
utvägar, äfven de mest despotiska, för att anskaffa manskap och
penningar. I allmänhet, och innan han ansåg sig bragt till denna
ytterlighet samt innan han tog Görtz till rådgifvare, utöfvade Carl XII
regeringen rättvist och hofsamt, anbefalde vid flera tillfällen, att allmogen
skulle med möjligaste skonsamhet behandlas, föreskref under kriget i
Skåne en mild framfart äfven mot den förvillade allmogen, samt
utfärdade allvarsamma författningar mot egennytta hos embetsmän och
att noga tillsyn skulle hållas, det undersåtarne ej skedde något för när.
Under Carl XII:s regering var det också mindre enväldet än
krigstillståndet som kändes tryckande, och enväldet blef det först, när
krigstillståndet dertill föranledde. Onekligt är emellertid, att krigstillståndet
skulle upphört långt förut, om sådant icke förhindrats af det kungliga
enväldet, så att i alla fall Carl XII:s regering utgör ett af de mest
öfvertygande bevisen för deltas förderfiighet.
Några förändringar i statsförfattningen för öfrigt infördes icke, utom
Starbäck o. Bäckström, Ber. ur Sv. I/ist. VII. 2 O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
