Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1713.
287
sjelf få befälet öfver hären. Han föreslog nu, att adeln borde besluta
styrelsens öfverlemnande till prinsessan. Sedan detta beslut af adeln
blifvit fattadt och akten derom underskrifven, skulle den sändas till de
öfriga stånden för att äfven af dem underskrifvas. Härtill ropades
bifall från flertalet å riddarhuset, och i detsamma kom från bondeståndet
en deputation, med förnyad begäran, att prinsessan måtte förmås
antaga sig styrelsen samt grefve Lewenhaupt förordnas att anföra armén.
Han tackade för deras goda tanke om honom, lofvade att hafva lif och
blod osparda för kongl. maj:ts och fäderneslandets välfärd samt
uppmanade bönderne att, då de önskade prinsessan till styrelsen, också
»gripa henne under armarne med mandom och med medel», hvartill
de närvarande bönderne ock yttrade all villighet.
På Lewenhaupts förslag uppsattes nu ett voteringsdokument,
hvarigenom frågan om prinsessans regentskap skulle hastigt afgöras och
tillställarne blifva mindre blottstälda derigenom att många delade
ansvaret. De, som önskade genast anmoda prinsessan om antagande af
regeringen, skulle teckna sig i en kolumn; de, som önskade uppskof, i
en annan. De senare, som visste, att flertalet tillhörde den andra
åsigten, af höllo sig från voteringen; endast grefve Gustaf Bonde
förklarade i ett skriftligt votum, att han ej understode sig gifva ringaste
anledning till förändring i regeringen utan konungens uttryckliga
befallning eller samtycke. Deremot tecknade sig, bland 235 å
riddarhuset närvarande ledamöter af adeln, 137 för den förra meningen,
flere dock med åtskilliga förbehåll och friherre Carl Gustaf Cederhjelm,
som någon tid varit holsteinsk minister i Paris, gaf med diplomatisk
fyndighet sitt votum följande lydelse: »Att anmoda hennes höghet
nekar jag intet är det nyttigt för oss och henne», deri meningen blef
helt olika antingen skiljetecknet sattes före eller efter ordet »intet» och
han således blef i tillfälle att efter omständigheterna förklara sig för
den ena eller andra meningen blott genom en kommatering. Flertalet
å riddarhuset hade emellertid förklarat sig för regeringens skyndsamma
uppdragande åt prinsessan, och i detta beslut instämde äfven
bondeståndet.
Genom detta de två ståndens beslut blefvo för rådet, som hade
att upprätthålla konungens myndighet, förhållandena ganska
bekymmersamma. Otvifvelaktigt hade, om rådet nu visat sig tveksamt eller
eftergifvande, Carl XII blifvit skild från regeringen, hvilket kunnat föl
riket hafva de äfventyrligaste följder. Detta insågs ock af rådet, som
ej vacklade i valet mellan sin pligt mot konungen och folkgunstens
lockelser. Den, som härvid uppträdde kraftigast och väsentligen
bestämde rådets beslut, var Arvid Horn. Vid ett rådets sammanträde
den 15 Mars, då äfven prinsessan var närvarande, gjorde han en
framställning om ständernas förehafvanden och yttrade, att, då en stor del
af dem förfördes och uppeggades till förslag, som med rätta satte icke
allenast dem i största ansvar, utan ock prinsessan och rådet, af hvilka
de voro tillkallade, så mSste man vara betänkt på ett raskt sätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
