Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inre styrelsen 171 o—1712.
26$
förmodandes vi, med den högs tes hjelp, att aftvinga honom en sådan
fred, som skall vara riket både hederlig och nyttig, men ingalunda till
nesa och afsaknad. Vi hafve fuller nyligen sändt eder fullmakt till
att sluta freden med Danmark, men vele alldeles intet förmoda, att I
ärnen afstå det ringaste, i fall det skulle komma till handling. Vi
tycke fuller mycket om, att I försäkren oss om eder ståndaktighet och
försigtighet uti verkets handterande och att I intet viljen släppa det
handlöst, men skulle jemväl gerna se, att i sjelfva gerningen sådant
vistes. Att man vid främmande hof söker föreställa rikets utblottade
tillstånd, det hålle vi för högst skadligt, emedan fienderna göra sådant
noggrant kunnigt och dessutom alla grannar äro nog benägne att låta
fara all konsideration för Sverige, utan att man derpå sjelf arbetar med
klagofulla föreställningar och att man visar en så stor villfarighet uti
allt det, som af grannarne begäres, ehuru obilligt det ock är, som ock
att man inlåter sig att handla om öfverlåtande af trupper, som
Sverige sjelft högst har af nöden, åt dem, på hvars uppriktighet man har
orsak att tvifla x), och hade Sverige af ett sådant truppernas
öfverlåtande ingen säkrare fördel haft, än att det gjort sig sjelft värnlöst
midt under ännu påstående krig, och att det dermed visat
klenmodig-heten hos sig vara så stor, att det hellre velat anförtro hela dess
välfärds bibehållande uti andra herrskaps godtfinnande än att drista sig
sjelf vidare att försvara.»
»Hvad vidkommer ständernas sammankallande, så hålle vi sådant
för onödigt, helst vi påminne oss af edra förra berättelser hafva sett,
att den sista ständernas sammankomst intet har tjent till annat än
att så mycket mer upptäcka deras utblottade tillstånd.»
»Anbelangande eder underdåniga ansökan att få till främmande
herrskap förpanta någon del af tyska provinserna, så lärer af
åtskilliga våra förra bref redan vara bekant, att vi sådant för ingen del
kunne tillstädja, hvarefter I hafven eder att rätta.»
Detta bref, skrifvet under de starka turkiska rustningarna till
kriget mot Ryssland, hade då onekligen goda skäl för sig, och hade icke
sedermera storvisiren släppt czaren ur hans förtviflade ställning vid
Pruth. så hade också utgången fullt rättfärdigat Carl XII:s
förutsättningar. Man skulle då otvifvelaktigt lika mycket klandrat rådets
klenmodighet, som man efteråt klandrat konungens envishet. I sjelfva
verket fans det då långt sannolikare anledningar att se förhållandena
ur den frimodiga, högsinta synpunkten, som röjer sig i Carl XII:s
skrifvelse, än ur den hopplösa och klenmodiga, som framträder i rådets,
ehuru händelserna sedermera gåfvo rådet rätt. Hvad man åter hos
konungen har fulla skäl att klandra, är att han, äfven efter det freden
vid Pruth bort öfvertyga honom om osäkerheten af ett afgörande
bistånd från Turkiet, och efter det ställningen i Sverige blifvit mer och
mer förtviflad, ändock fasthöll samma synpunkt, att ingen del af Sve-
1) Syftar på det här ofvan omnämnda förslaget om Krassowska härens
öfverlåtande till England och Holland, för att användas i kriget mot Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
