Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Ständernas åtgärder för statsbehofvens fyllande - Riksmötets afslutande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inre styrelsen 171 o—1712.
26$
Alla stånden, med adeln i spetsen, ville ock affärda ett eget sändebud
till Turkiet, för att skaffa säker underrättelse åt ständerna om
konungens tillstånd och åt honom om landets. Rådet svarade, att en sådan
beskickning vore öfverflödig, emedan flere personer redan blifvit till
konungen utsände. Då detta tyddes såsom bevis, att rådet ville
undanhålla sanna förhållandet, erbjöd rådet ständerna att genomläsa hvad
rådsprotokollen innehöllo, hvarefter de gerna kunde få afskicka så
många sändebud de ville. Vid närmare eftersinnande läto ock
ständerna frågan om den särskilda beskickningen förfalla.
Efter många gensägelser och yttringar af missnöje blef emellertid
slutligen den dubbla krigsgärden medgifven, då ryssarnes framsteg i
Finland visade faran blifva alltmera hotande. Denna gärd beräknades
dock i sin helhet ej uppgå till högre belopp än omkring 1,200,000
d. s., hvilket ej på långt när var tillräckligt för betäckande ens af de
oundgängligaste statsbehofven. Man tillgrep derföre hvarjehanda andra
utvägar, mer eller mindre våldsamma. Så innehölls hela lönen för
rådsledamöterne och halfva för öfrige embetsmän. Skatt lades på
eldstäder, bättre åkdon, peruker och fontanger. Stämplade
pappers-afgif-ten fördubblades, postpenningarna ökades med en tredjedel,
skjutspenningarna med 2 öre på milen, hvilka ej skulle tillfalla den skjutsande
utan staten och derföre vid hvarje gästgifvaregård borde inläggas i en
enkom dertill gjord kista. De vid åtskilliga prestgårdar befintliga
behållningar, som från hvarje innehafvare skulle öfverlemnas till hans
efterträdare, uppmanades presterne nu att till sig lösa samt lemna
betalningen åt kronan. Kyrkornas dyrbarheter och penningar togos mot
kronans räntebärande skuldsedlar, såsom det hette, men det är mycket
ovisst om dessa skuldsedlar någonsin infriades eller någon ränta å denna
kronans skuld erlades.
Den 8 Juni 1710 upplöstes riksmötet, och i riksdagsbeslutet
infördes att ständerna beviljat, utom den för året utskrifna dubbla
kontri-butionen, äfven åtskilliga andra bidrag, omförmälda i ständernas
skrifvelser af den 11 Maj och 2 Juni, hvarjemte ständerna förnyade den
vid riksdagarna 1686 och 1689 gifna försäkran att framdeles åter betala
de summor, hvilka kongl. maj:t behöfde för krigets förande upplåna,
samt försäkrade nu tillika, att alla, som ville gå kongl. maj:t tillhanda
med några förskott, skulle vid inträffande fred erhålla sin riktiga
betalning. Adeln och allmogen utfäste sig att vid de ständiga
regementena till häst och fot ersätta all afgång af manskap, som redan inträffat
eller kunde inträffa, så länge kriget varade.
Någon tid efter riksmötets slut ankom till rådet konungens bref
af den 22 Juni, hvari, med hänseende till den af rådet utskrifna
sammankomsten af ständernas utskott, yttrades, att konungen »för denna
gången» gillade densamma, »i anseende till derför andragna skäl och
omständigheter, helst emedan vi äro försäkrade, att I dervid behörigen
lären hafva bevakat vår höga rätt och makt».
Nöden och betrycket i landet under året 1710 ökades ytterligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
