Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Villighet till uppoffringar för fosterlandet hos rådet, adeln och bondeståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•256
Carl XII.
men nu hade endast något öfver 90 infunnit sig, hvaremot de öfriga
stånden voro nästan lika talrikt soin vanligt tillstädes. Sekreta
utskottets ledamöter tillsattes af rådet i konungens ställe, men med
uttryckligt tillkännagifvande, att de egde endast att öfverlägga, men
ständerna ensamma att besluta.
Hufvudfrågan var att skaffa medel till rikets försvar. Rådet gjorde
en framställning af de för handen varande förhållandena, huru fienden
från alla sidor hotade riket, huru dess gränser voro värnlösa samt huru
otillräckliga tillgångarna för rikets försvar voro. Statskontoret företedde
ett utdrag ur räkenskaperna, som visade, att från 1700 till 1710 hade
riket utöfver de vanliga skatterna erlagt 25 millioner; att bristen i
ordinarie staten för året uppgick till 1,185,729; att till krigskostnader
under året ytterligare erfordrades 8 millioner, samt att, äfven med
in-beräkning af gärder och tillämnade skatteförhöjningar, uppkomme för
året en statsbrist af 8,261,739, allt daler silfvermynt.
Denna framställning af förhållandena var så bedröflig den gerna
kunde vara, och man insåg omöjligheten att medelst ökade skatter
betäcka en sådan statsbrist. Man föreslog derföre hvarjehanda mer eller
mindre förtviflade utvägar — att pantsätta Gotland, Ösel eller Bremen;
att uppmynta allt i riket befintligt silfver; att innehålla alla embetsmäns
löner; att försälja eller förpanta alla statens och kyrkornas dyrbarheter,
juveler, segertecken, kanoner, klockor m. m. Några röstade för
tvångslån, och Carl Gyllenstierna föreslog, att man borde ransaka
förmögnare personers hvalf och kistor för att utröna huru mycket en hvar
borde gifva.
Vackra föredömen af uppoffringar för fosterlandet saknades icke.
Då rådsledamöterne nödgades för andra embetsmän innehålla halfva
lönen, läto de hela sin egen aflöning tills vidare innestå. På
riddarhuset sammansköts en summa af 40,000 d. s. Gustaf Cronhielm skänkte
staten 1,000 lod silfver och 4,000 d. s.; en fru Funck 100 skeppund
koppar och 25,000 rdr; grefvinnan Piper 1,000 lod silfver och 12,000
d. s.; Juliana Schierberg, den år 1708 aflidna hertiginnan Hedvig
Sofias gunstling, 4,000 d. s. och så vidare. Riksdagspresterne gjorde ock
en insamling; likaså åtskillige enskilde ofrälse män, och borgerskapet i
Stockholm, Göteborg, Malmö samt flera andra städer anskaffade stora
summor. Särskildt gjorde några förmögnare personer i Stockholm ett
sammanskott till Rigas undsättning.
Inom stånden röjde sig emellertid icke så liten ovilja öfver den
ställning, hvari riket kommit, och mycken klagan öfver de tryckande
skatterna.
Så anmärktes inom adeln, huru dess medlemmar blifvit af det
långvariga och blodiga kriget så bortsopade, att i ett och annat
landskap ej fans qvar en enda adelsman, kommen till de år, att han
kunde skickas till riksmötet, äfvensom att hvart frälsehemman redan
under kriget erlagt i gärder 1,300 d. s., utom andra pålagor utöfver
vanligheten. En och annan satte äfven i fråga att åt adeln återskaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
