Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII i Turkiet 1713, 1714. 240
att återgå till Femern för att invänta en eskader, som från Göteborg
skulle gå genom stora Belt; men den 13 April påträffades han strax
vester om Femern af en dansk eskader om 7 linieskepp och 2
fregatter under schoutbynachten Gabel. En sjöstrid uppstod, som slutade
med att svenska eskadern, hvilken den 14 April kom på grund vid
bankarne utanför Kieler-bugten, måste gifva sig fången med hela sin
besättningsstyrka, 1,850 man.
Sedermera, i början af Juli, kom en dansk flotta af 21 linieskepp,
3 fregatter och 2 brännare, under amiralen Sehestedts befäl, utanför
pomerska kusten, och den 29 Juli anlände amiralen Clas Sparre med
svenska flottan, 20 linieskepp, 2 fregatter, 1 brigantin, 1 jakt och 2
brännare, till Rügen, jemte en transport från Carlskrona. Då denna
transport först måste föras i land, undvek Sparre en strid med danska
flottan, men den 28 Juli möttes båda flottorna i Prorer-viken, öster
om Rügen, och en häftig strid uppstod, hvilken konung Carl åsåg först
från Ruden-ön och sedermera från Rügen. Den fortfor från kl. 2 e. m.
till 8 på aftonen, och de svenska skeppen ledo derunder mera än de
danska, men intet skepp förlorades och segern blef oafgjord, ehuru den
i Köpenhamn firades med mycket buller. Svenskarne hade förlorat i
döde 2 amiraler, Henck och Lillie, 3 officerare, 112 matroser och 48
soldater, samt fått 5 officerare, 240 matroser och 115 soldater sårade.
Bland danskarne hade en amiral och 126 man stupat samt 466 blifvit
sårade, och förlusterna voro sålunda ungefär lika å ömse sidor. Dock
hade flera af de svenska skeppen lidit sådan skada, att flottan måste,
för deras iståndsättande, återvända till Carlskrona.
Landtkriget hade emellertid icke hvilat. Redan i Februari hade
konung Carl låtit drifva preussarne ur Wolgast, hvilken stad de utan
särskild anledning eller krigsförklaring besatt, och i slutet af April hade
han med 3,000 man öfvergått till ön Wollin samt återtagit den äfven
af preussarne besatta staden med samma namn. För öfrigt försågos
flera bland städerna i Pomern med nya försvarsverk. Längs södra
stranden af Rügen anlades en mängd förskansningar, för att hindra en
landstigning, och äfven Stralsund erhöll flera nya fästningsverk.
I medlet af Juni närmade sig de fiendtliga härarne, 36,000 man
danskar och hannoveranare, 16,000 preussare samt 8,000 sachsare,
och den 17 Juni inneslöts Wismar af 5,000 danskar, 5,000
hannoveranare och 5,000 sachsare. Den öfriga fiendtliga styrkan inryckte i
Pomern, utan att konung Carl med sina 12,000 man kunde förhindra
det, hvarföre han nödgades inskränka sig till försvaret af Stralsund,
utanför hvilket en öfver 40,000 man stark fiendtlig här samlade sig
den 4 Juli och började innesluta staden. Någon allvarsammare
belägring kunde dock ännu ej begynna, emedan groft artilleri saknades,
hvilket skulle hemtas sjövägen från Stettin. Detta mötte dock många
svårigheter, så länge svenskarne innehade Wolgast, üsedom och
Peene-münde, samt en svensk eskader skyddade Stralsund från sjösidan.
Under loppet af Juli månad togs derföre det ena efter det andra af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
