Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII intager Lemberg i Galizien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Carl XII.
12,000 ryssar, hvilka czar Peter, enligt det med August ingångna
förbundet, sändt honom till hjelp och stält under Patkuls befäl, beslöt
Carl der anfalla honom, gick öfver Weichseln den 27 Juli, så snart
bron öfver floden blifvit åter iståndsatt, samt tågade derefter längs
Sanflodens vestra strand till Jaroslaw, dit han anlände den 6 Augusti.
Staden var redan ryktbar i svenska krigshistorien genom Carl Gustafs
ytterst vågsamma och besvärliga återtåg derifrån under vintern 1656.
Årstiden var emellertid nu vida gynsammare och, sedan underrättelse
ingått, att August redan vikit undan i riktning åt Lublin samt Carl
misströstade att kunna upphinna honom, fick svenska hären någon tid
stanna i Jaroslaw för att indrifva brandskatter och krigsgärder af Augusts
anhängare i trakten. Med samma uppdrag sändes Stenbock till
Lemberg i Galizien; men Augusts dervarande kommendant, samme grefve
Galecki, hvilken före infallet i Lifland varit sänd till Sverige för att
försäkra Carl XII om Augusts fredliga tänkesätt, vägrade efterkomma
uppmaningen, och Carl beslöt då att med en del af sin styrka tåga
mot Lemberg.
Sedan han qvarlemnat Rehnsköld med sin styrka i Jaroslaw,
uppbröt han med den öfriga hären den 22 Augusti; men då han ville
öfverrumpla Lemberg, innan några kraftigare åtgärder till dess försvar
hunne vidtagas, lemnade han först fotfolket och artilleriet, sedermera
äfven rytteriet och trossen efter sig samt skyndade den 24 och 25
med 2,000 man dragoner framför de öfriga trupperna och kom den
26 sent på qvällen i stadens grannskap. Här råkade han vilse i en stor
skog, der mörkret blef sådant, att man knappt kunde se handen
framför sig. Tillika utbröt ett förfärligt åskväder, åtföljdt af hällregn,
hvarunder trupperna blefvo så skingrade, att, när man slutligen anträfiade
en liten öppen plats i skogen och der, så godt man kunde, gjorde upp
eld, konungen befans hafva knappt halfva antalet af sina drabanter
hos sig. Han lät då stöta i trumpeterna för att samla den öfriga
spridda styrkan samt lade sig derefter, insvept i sin kappa, på den
våta marken, med hufvudet hvilande i knät på en af drabanterne och
med »lille prinsen» vid sin sida. Båda sofvo snart rätt godt och hade
ingen olägenhet af det våta nattlägret.
Hvilan blef dock helt kort, ty följande morgon skulle staden
stormas, och dragonerne, som voro föga vane vid dylika krigsföretag, hvilka
egentligen tillhörde fotfolket, skulle nu inöfvas häri, hvarvid konungen
sjelf gick dem tillhanda, visade dem huru de skulle sköta
handgrana-terne och för öfrigt gå till väga vid den förestående stormningen. Den
företogs tidigt på morgonen den 27 Augusti, då dragonerne på gifvet
tecken sutto af, sprungo ned i den torra fästningsgrafven och
klättrade så uppför vallarne på dess andra sida, hvarvid de klefvo på
hvarandras skuldror, för att komma upp på vallens krön, der de bland den
häpna besättningen kastade sina handgranater. Dessa gjorde sådan
verkan, och polackarne blefvo så bestörta öfver det djerfva anfallet, att
de snart togo till flykten. Sjelf var konungen, jemte lille prinsen, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
