- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
77

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Polsk beskickning till Carl XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Polska "kriget 1J03.

77

ett förtroligt vänskapsförhållande, erinrande om de forne nordiska
käm-parnes fostbrödralag *).

Under tiden hade nya öfverläggningar hållits af de polske
stormännen. Kardinal Radziejowsky, som fortfarande var Carl XII:s
inflytelserikaste anhängare i Polen, hade i Januari 1703 förklarat sig ej
våga enligt hans önskan utlysa en riksdag, men i stället kallade han
den 15 Februari senatorerne och andra polska stormän att samlas i
Warschau den 27 Mars, för att öfverlägga om Polens förhållande till
sin egen och till den svenske konungen. För att motverka detta steg
utlyste konung August ett möte af hela polska adeln att den 26 Mars
hållas i Marienburg inom polska Preussen. Der infunno sig ock de
fleste bland senatorerne och den högre adeln, hvaremot mötet i
Warschau var föga talrikt besökt och, utom kardinalen, voro grefvarne
Sapieha och Leczinski de ende af någon betydenhet som der
sammanträdde, hvarföre kardinalen ock fann sig föranlåten uppskjuta detta
möte. I Marienburg åter visade sig stämningen mot svenskarne
alltmera fiendtlig. Kronfältherren Hieronymus Lubomirski uppmanade
hvarje polsk adelsman att gripa till vapen, och sändebud från polska
kronhären försäkrade konung August om dess trohet. Enhälligt
fattades ock det beslut att hela adelsuppbådet skulle kallas i vapen samt
alla, som visade sig vara svenske konungens anhängare, förklaras
förrädare mot fäderneslandet och deras egendomar indragas. Man beslöt
dock tillika att ännu en gång genom en beskickning söka
tillvägabringa fred.

I spetsen för denna beskickning stäldes woiwoden af Masovien
Morsztyn, hvilken med ett ganska lysande följe den 26 April infann
sig i Praga, dit Carl återvändt efter utflykten till Pultusk. Denna nya
beskickning undvek sorgfälligt allt hvad som kunde finnas stötande
eller hotande, hvarigenom man redan funnit att man ej kunde inverka
på Carl XII, samt framhöll i stället hofsamt och värdigt polska
republikens benägenhet för fred, utan att den dock ville öfvergifva sin
konung, hvarvid Morsztyn ock erinrade, huru det vore hvarje krönt
regents pligt att tillse, det folken ej finge gifva föredömen af lättsinne
och ostadighet i sin trohet mot öfverheten. Konung Carl förnyade
icke nu så bestämdt som förut sin fordran att August skulle afsättas.
Rafael Leczinski hade rådt honom att icke genom sådan fordran reta
polackarnes stolthet och väcka deras deltagande för August, utan i
stället oaflåtligt förfölja denne och jaga honom ur Polen, då polackarne
nog skulle sjelfmant afsätta honom. Detta råd följdes och Carl
åt-nöjde sig nu att förklara, det han, så snart en i laga ordning utlyst
allmän polsk riksdag sammanträdt, vore villig höra och fästa behörigt
afseende å allt hvad till vinnande af säker vänskap båda rikena
emellan kunde blifva föreslaget, men hvarje underhandling, som icke stödde
sig på en allmän riksdags beslut, afslog han såsom icke lemnande
nöjaktig säkerhet.

’) Fryxell, Berättelser, XXI: 223.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7b/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free