Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Nya polska fredsunderhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polska "kriget 1J03.
73
Nils Gyllenstierna med något öfver 10,000 man, jemte 20 kanoner,
hvilka han från Stettin genom brandenburgska området fört in i Polen
och så långs schlesiska gränsen till Jangrod, norr om Krakau.
Under tiden hade konung August sammankallat polska ständerna
till en ny riksdag i Sandomir, hvarest han åter ifrigt uppmanade dem
att med väpnad hand skydda sitt land och sin frihet mot svenskarne.
De sparade ock ej på braskande försäkringar och förbundo sig genom
formlig ed att med lif och blod kämpa för Polens trosbekännelse,
frihet och dåvarande konung samt såsom fosterlandets fiende behandla
hvar och en, som toge svenskarnes parti; men slutet på
öfverläggningarna blef dock, att de »af kristligt sinnelag» beslöto en ny beskickning
till Carl XII, med yrkande att han genast skulle utrymma Polen,
Litauen och Kurland, återlemna alla tagna kanoner o. s. v. Carl
vägrade äfven nu den ena gången efter den andra att mottaga denna
beskickning och förnyade sin förut gjorda förklaring, att han aldrig kunde
hafva någon trygghet för Lifland, så länge August innehade Polens
tron, hvarföre det enda vilkoret för att medgifva polackarne fred och
vänskap vore, att de skilde sin sak från Augusts och ej vidare
understödde hans krigsföretag. Tillika förnyade han sina förut gifna
försäkringar, att han icke ville göra något intrång i deras valfrihet eller taga
någon del af deras område, utan endast trygga Sveriges besittningar
samt polska folkets fri- och rättigheter. Dessa yttranden, i förening
med Carls framgångar under kriget och öfvertygelsen om svenskarnes
öfverlägsna krigsduglighet, gjorde icke ringa verkan på polackarne, hvilka
fortforo i ett ständigt vacklande mellan krig och fred; så att de icke
kommo sig för att sammandraga någon större styrka, men tillika ej
kunde afhålla sig från smärre ströftåg, hvarigenom Carl fick en
antaglig förevändning att stanna i deras land och låta sina trupper lefva på
dess bekostnad.
Jemte dessa polska fredsunderhandlingar, framstäldes sådana äfven
af August för egen del, hvilka till Carl XII framfördes af ett österrikiskt
sändebud, Zinzendorff, och skola innehållit ganska stora medgifvanden,
möjligen i samma riktning som de, hvilka vid denna tid föreslogos
af kardinal Radziejowsky, nemligen att August skulle genast åt sin son
afträda kurfurstendömet Sachsen; åt Sverige skaffa besittningen af
Kurland och betala sex millioner rdr i krigskostnad; sjelf, jemte polska
republiken, nästa vår förklara krig mot Ryssland; å nyo besvärja polska
folkets fri- och rättigheter; återinsätta bröderna Sapieha i deras gods
och embeten samt bortskicka alla sina sachsiska rådgifvare och trupper.
Om också August sannolikt icke velat underkasta sig alla dessa vilkor,
visa de dock hvad ett mäktigt parti inom Polen var villigt att
medgifva för att få fred med Sverige. Sådant tillstyrktes ock ifrigt af Piper,
Rehnsköld, Arvid Horn, Stenbock och alla de mest framstående
männen i Carl XII:s läger; men konungens svar var alltid detsamma, att
om han slüte fred med August och ginge emot czaren, så fölle August
honom genast i ryggen och sista villan blefve värre än den första.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
