Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polska "kriget 1J03.
71
att striden skulle begynna på hans venstra flygel, hvarföre han
skyndade dit, i stället att han eljest vanligen höll sig på den högra. Han
insåg äfven, att det var omöjligt med en till antalet vida underlägsen
här anfalla fienden i fronten, der den skyddades af ett träsk, hvarför
han under en kanonad, som varade i två timmar, gjorde en
svängning med sin venstra flygel för att kringgå detta träsk och nå de
höjder, mot hvilka fienden stödde sin högra flygel. Genast vid första
anfallet blef hertigen af Holstein dödligt sårad af en falkonetkula, men
nu tog konungen sjelf befälet öfver sin venstra flygel och förde den
mot polackarne, hvilka uthärdade två anfall, men vid det tredje flydde
åt Pynczow och sedermera ej blefvo synlige. Sachsarne åter kämpade
modigt och ihärdigt i flera timmars tid mot svenskarne, men då deras
högra flygel blifvit genom polackarnes flykt blottad, bragtes denna
flygel småningom att vika genom oupphörligt förnyade anfall af den
venstra svenska, hvarvid skånska rytteriet under Wellingks befäl
synnerligen utmärkte sig. I midten gjorde Schulenburg allt hvad en
vidsträckt krigserfarenhet kunde åstadkomma för att hejda svenskarnes
anfall, och konung August sökte på allt sätt uppmuntra sitt folk, men
äfven här måste sachsarne vika. Svårast blef striden på sachsarnes
högra flygel, der Steinau, med tillhjelp af en mängd risknippor, lyckats
komma öfver träsket och med öfverlägsen styrka föll svenskarne dels
i sidan, dels i ryggen. Här mötte honom dock de yppersta trupperna
i hela svenska hären — lifdrabanterne, lifregementet till häst,
lifdra-gonerne och Östgöta ryttare, hvilka under Rehnskölds, Spens’ och
Horns anförande slöto sig tillhopa i djupa fyrkanter och på detta sätt
lyckades hejda fiendens anfall, hvarefter de i sin ordning anföllo och
jagade sachsarne tillbaka samma väg de kommit. Dervid föllo många
eller fastnade i träsket, och slutligen måste hela sachsiska hären gifva
sig på flykten.
Så slutade slaget vid Kliszow den 9 Juli 1702, till stor heder så
väl för kung Carl, hvilken ordnat striden, som för hans krigare, hvilka
kämpat och segrat mot en nära dubbelt talrikare fiende, hvars flesta i
slaget deltagande trupper stodo i krigsvana och taktisk utbildning på
ungefär samma punkt som den svenska hären samt äfven anfördes af
ganska krigserfarna generaler. Svenskarne hade under striden fått
omkring 300 döde och 800 sårade, sachsarne ungefär 2,000 döde och
sårade samt 1,700 fångne, hvarjemte de förlorat 48 kanoner med
tillbehör, jemte sitt läger, en mängd fanor, sin tross, hela sin krigskassa
m. m. Dessutom togos i lägret något öfver 500 qvinnor, till en del
af högre samhällsklasser, hvilka Carl XII lät med en skyddsvakt föra
till Krakau.
Svenska hären var för svag och för uttröttad af striden att kunna
kraftigt förfölja de flyende, hvilka åter samlade sig i Bochnia, något
öster om Krakau, hvaremot svenska hären drog till Pynczow, som
försågs med en besättning af 500 man till de sårades skydd. Vid
underrättelsen att August samlade sin slagna här i Bochnia och der för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
