Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII:s drabanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polska kriget ifoi.
69
nit sin lysande seger. Äfven gjorde han ett besök i Johan Sobieskis
hus och visade stor vördnad för denne hjeltekonungs minne. Hans
slägt undantogs från all brandskatt, hvilken ock af Warschau utkräfdes
till endast 30,000 rdr. I staden hölls sträng krigstukt, långt bättre,
än som iakttagits af de polska trupperna sjelfva, och Carl försäkrade
fortfarande i sina kungörelser, att han ej kommit såsom polska folkets
fiende, utan endast för att upprätthålla dess frihet mot konung August
och dennes envåldsplaner. Sjelf bebodde han ett enkelt rum i Pr aga,
lefde tarfligt och utan all ståt som vanligt samt företog flera utflykter
i trakten, utan annan betäckning än några af sina drabanter, hvilka
också voro en utvald skara af de starkaste, modigaste, friskaste unga
officerare i hela hären. Hvarje drabant hade löjtnants eller kaptens
grad samt 30 rdr månadtlig aflöning jemte häst, uniform och
mundering. Deras antal uppgick till 150 man. Korporalerne hade majors,
löjtnanteme öfverstes och kaptenlöjtnanten generalmajors grad, med
månadtlig aflöning för den sistnämnde af 100 dukater samt för de
förre af 50 och 150 rdr. Konungen förde sjelf högsta befälet öfver
dem och näst under honom deras kaptenlöjtnant Arvid Horn. De
voro redan kände som de tappraste bland de tappre inom svenska
hären och skattades icke minst af konungen sjelf. När man varnade
honom för kringsmygande polska partier, som kunde öfverfalla honom
under hans ridter, svarade han: »Om jag blott har med mig tio mina
drabanter, fruktar jag icke dessa busksmygare, voro de ock hundra».
Än fastare litade han dock på ett högre beskydd och svarade vid
förnyade varningar att ej våga sig utom lägret utan starkare betäckning:
»Jag har vakt nog, ty jag har Gud med mig». Denna hans
oförskräckthet, hans djupa gudsfruktan, hans rena seder, hans enkla
lefnadssätt och den stränga krigstukt, hvari han höll sina krigare, väckte
allmän beundran äfven hos polackarne, och den höga tanke, de fingo
både om honom och hans krigare, bidrog ej så litet till hans framgångar.
I Warschau öppnades nya underhandlingar med kardinal
Rad-ziejowsky, hvilken, så väl som de med honom liktänkande, väl önskade
tillintetgörande af Augusts alla envåldsplaner och framför allt fredens
bevarande, men icke ville befatta sig med hans afsättande, hvilket de
ej trodde sig kunna genomdrifva, och fruktade, att hvarje försök
dertill skulle reta polska folkets stolthet samt bringa på Augusts sida
många bland dem, som nu vore hans ovänner. Då kardinalen ej
kunde förmås utlysa en ny riksdag för Augusts afsättande, afbrötos
underhandlingarna och Carl XII beslöt nu att uppsöka denne sin fiende
för att tvinga honom till tronafsägelse.
Konung August hade uppmanat polska adeln att väpna sig och
hjelpa honom fördrifva svenskarne, som utan krigsorsak inbrutit i
Polen; men denna uppmaning hade endast inom några få landskap
blifvit åtlydd; inom de flesta visade man sig tveksam och från några hade
kommit bestämdt afslag. Bland polackarne hade nemligen ganska många
fallit pä den tanken, att emellan Carl och August blifvit genom Au-»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
