Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - August börjar underhandlingar genom Aurora Königmarck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polska kriget ifoi.
65
ken sjelf brutit freden med polska riket; men riksdagen fans icke
hågad härtill, utan beslöt endast till Carl XII aflärda en beskickning,
som skulle uppmana honom att lemna landet, i annat fall finge han
polska republiken till fiende.
När August sålunda icke kunnat förmå polska riket till krig emot
Sverige, sökte han så mycket ifrigare underhandla om fred. Han vände
sig i sådant hänseende till Maria Aurora von Königsmarck, sondotter
till Hans Christofer och brorsdotter till Otto Wilhelm von Königsmarck,
hvilka i det föregående blifvit vid flera tillfällen omnämnda. Hon hade
förut stått till August i ett ganska nära förhållande och lät nu utan
svårighet öfvertala sig att framföra hans budskap till Carl XII i hans
vinterqvarter vid Würgen. Lika berömd för sin skönhet som sin
qvickhet och sina kunskaper, var hon ock sjelf öfvertygad om sin
oemotståndlighet och mottog med nöje ett uppdrag, hvilket skulle sätta henne
i tillfälle att pröfva makten af sina personliga företräden på den
20-årige svenske konungen, som redan väckt hela Europas beundran
genom sitt mod, men hvilken man också tillskref en afgjord
kallsinnighet mot det täcka könet. Hon infann sig i Würgen vid nyårstiden
1702 och blef artigt emottagen af Piper, som genast försåg henne med
passande rum och uppvaktning. Bland konungens omgifning fann hon
ock flera, som gerna önskade framgång åt hennes uppdrag, emedan
fred med August var hvad äfven de eftersträfvade; men konungen
vägrade bestämdt att gifva henne företräde, och ehuru hon till honom
skref de mest smickrande verser samt bedyrade, att hennes uppdrag
var af allra största vigt för hela Norden, förblef han dock lika
obeveklig. Hon beslöt då försöka hvad hon genom ett personligt
sammanträffande kunde uträtta och stälde så till, att hennes vagn mötte
konungen under en af hans vanliga ridter. När han nalkades, lät hon
vagnen hålla, steg ur och gjorde en djup nigning för konungen, -men han
åtnöjde sig att med en artig bugning besvara hennes helsning, hvarefter
han gaf hästen sporrarna och ilade bort, utan att säga eller höra ett
ord. Den sköna grefvinnan måste slutligen begifva sig af med
oför-rättadt ärende, men hade dock, såsom Voltaire anmärkt, åtminstone
den tillfredsställelsen att kunna anse sig varit den ende, hvilken Carl XII
fruktat.
August lät dock ej afskräcka sig af detta fruktlösa försök, utan
sände några veckor derefter sin kammarherre Vitzthum med nya
fredsanbud samt tillika med vexlar å betydande belopp, för att dermed
vinna dem, som troddes mest kunna inverka på konung Carl, såsom
Piper, Rehnsköld, generaladjutanten Anders Lagercrona, kammarpagen
Carl Bernhard Klinckowström, kammartjenaren Gustaf Düben, m. fl.;
men då Vitzthum infunnit sig i lägret utan att först dertill hafva
begärt och erhållit konungens tillstånd, lät denne ställa vakt för hans
dörr och taga hans papper, hvilka innehöllo åtskilliga vinkar om att
August vore benägen till Sverige afträda vissa delc«r af Polen, blott
han kunde få fred. Detta framlade Carl sedermera för de polska riks-
Stariäth 9. Bäckström, Ber. ur Sv, Hist. VII. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
