Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Kockenhusen intages af sachsarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Larl XII.
slagna af Wellingk, hvarefter de tågade hastigt uppför floden till
Prob-stinghoff, ungefär 3 svenska mil ofvanför Riga, der de den 18 Juli
började slå en ny bro, och då Maidel, hvilken Wellingk sändt med
3,000 man för att hindra öfvergången, den 19 på morgonen infann
sig vid Probstinghoff, fann han fienden så starkt förskansad på samma
sida om floden, att han ej kunde drifva den tillbaka. Tvärt om var
det sachsiska hären, som nu tågade emot Wellingk, och då han, med
de 8,000 man han kunde föra i striden, ej ansåg sig kunna mäta sig
med de till antalet nära dubbelt öfverlägsna sachsarne, drog han sig
till Dreilingshoff närmare Riga, hvars besättning han förstärkte med
4,400 man, så att den nu räknade 8,000 stridbare, samt tågade den
26 Juli med sina återstående 3,600 man norrut till Rujen på vägen
mellan Wolmar och Pernau, för att skydda landet mot ströfverier af
de polska kosackerna, som slutit sig till sachsiska hären.
Nu framryckte August till Jungfernhoff närmare Riga, inneslöt
staden och började den 10 Augusti dess beskjutning med 103 kanoner
och mörsare. Gamle Dahlberg lät dock ej skrämma sig och hade nu
äfven tillräcklig styrka för stadens försvar, hvilket han ock skötte så
väl, att fienden föga uträttade. Under tiden inlopp underrättelsen om
konung Carls landstigning på Seland samt om den i Traventhal
afslutade freden, då August började ångra hela krigsföretaget, afbröt
belägringen den 9 September och begärde fransk bemedling af fred med
Sverige; men konung Carl lät genom Piper svara franske ministern
grefve Guiscard att freden väl vore konungen mycket kär, det hade
han visat i sitt förfarande mot Danmark. Med konung August
för-hölle det sig dock annorlunda. Han hade gifvit alltför många bevis
på sin trolöshet, att man kunde sätta någon lit till hans löften och
försäkringar, och man måste derföre sätta honom ur stånd att å nyo
bedraga. När sakerna voro bragta så vida, ville konung Carl gerna
antaga Frankrikes bemedling, men väntade nu, att dess konung gjorde
hvad honom såsom löftesman för freden i Oliva ålåg.
Kort derefter gjorde ock underrättelsen om ryssarnes anryckande
mot Ingermanland August mindre böjd för fred, hvilket han dock väl
aktade sig att låta Dahlberg märka, utan tvärt om skyndade han att
med honom afsluta ett stillestånd på åtta dagar, hvilka han begagnade
att öfver Düna föra sitt artilleri i säkerhet, hvarefter han skickade
general Steinau mot fästningen Kockenhusen vid ryska gränsen, för att
genom dess intagande erhålla en betryggad förbindelse med ryssarne.
Den 23 September började fästningens belägring och den 7 Oktober
kapitulerade den 600 man starka besättningen, hvarefter konung August
redan i samma månad lät sin här intaga vinterqvarter, då fotfolket
förlades i Kurland och rytteriet i Litauen. Sjelf begaf han sig till
Warschau för att der hålla riksdag och rusta sig till följande årets fälttåg.
Det nu afslutade hade föga motsvarat hans förhoppningar, och likasom
han hade ringa heder af dess företagande, hade äfven utförandet icke
ökat hans ära hvarken såsom statsman eller härförare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
