Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska kriget 1700.
41
jemte åtskilliga artilleri- och ingeniörsofficerare, blifvit af konung
August afsänd från Riga att leda belägringsarbetena och hvars ännu i
svenska riksarkivet befintliga berättelse om slaget lemnar de bästa
upplysningar om tilldragelserna på ryska sidan. Den 24 September kom
czaren sjelf med 7,400 man från Moskwa under generalmajoren Buturlins
befäl, hvilka lägrade sig närmast floden, nordvest om staden och norr
om Trubetskois styrka. Med czaren följde hertig Carl Eugen de Croy,
en flamländare, som 1676 varit i dansk tjenst, derefter 1680 gått i
kejserlig och nu i Nowgorod erbjudit sin tjenst åt czaren, som utnämnt
honom till fältmarskalk, sjelf åtnöjande sig med den anspråkslösa
platsen af kapten vid preobraschenska lifgardet.
Intill medlet af Oktober anlände ytterligare flera ryska trupper,
dels fotfolk under general Weide, fältmarskalken Feodor Golovin, och
generalen Artemon Golovin, dels rytteri under general Scheremetieff, så att
slutligen den ryska belägringshären uppgick till 31,000 man fotfolk,
2,400 dragoner och 7,500 ryttare, eller tillsammans något öfver 40,000
man. Den omgaf sig med sammanhängande förskansningar, hvilka i
en åt vester böjd båge af Va svensk mils längd, både i norr och
söder slutande vid floden, skyddade de ryska trupperna mot anfall så
väl från staden som från andra sidan. Belägringsartilleriet utgjordes
af 140 metallkanoner, 28 mörsare och 4 haubitzer. Beskjutningen och
bombarderingen begynte den 20 Oktober; men oaktadt det ständiga
skjutandet under flera veckors tid kunde de belägrande dock ej få
någon öppning på fästningsmuren. Faran för den belägrade staden blef
likväl större för hvarje dag, emedan belägringsarbetena kommo den allt
närmare. Så mycket ifrigare blef ock de belägrades längtan efter
undsättning, och denna uteblef icke.
Konung Carl hade, efter sin återkomst från Seland, uppehållit sig
några veckor i Christianstad för att ordna allt till det af en sachsisk
här belägrade Rigas undsättande, samt derefter öfver Carlshamn
begifvit sig till Carlskrona, hvarifrån han afseglade den 1 Oktober med
9 linieskepp och 2 fregatter, förande 6,000 man trupper. I Carlshamn
fick han underrättelse om czarens krigsförklaring, hvarföre han den 6
Oktober landade vid Pernau ungefär midt emellan Riga och Narwa,
för att kunna först undsätta den af de båda städerna, som deraf var
i mesta behof. Han erfor nu att Rigas belägring redan var upphäfd
och att den sachsiska hären gått i vinterqvarter, men att deremot
Narwa var i största fara. Guvernören i Ingermanland, generalen Otto
Wellingk, en äldre broder till diplomaten Maurits Wellingk, hade
samlat en styrka af 6,000 man, hufvudsakligen från Finland, och fick nu
befallning att afgå till den mellan Reval och Narwa belägna staden
Wesenberg, der de svenska stridskrafterna efter hand samlade sig i
början af November. Der inträffade äfven konungen den 6 November,
sedan han från Pernau begifvit sig till Reval och der dröjt någon tid
för att invänta ytterligare förstärkningar från Sverige. Från Wesenberg
hade man emellertid sju dagsresor till Narwa på bottenlösa vägar under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
