Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138»
Cail XII.
kindbenet, kroppens venstra sida hvilande mot bröstvärnets inre
sluttning och knäna stödda mot någon fördjupning i denna. Tätt bakom
honom nere i löpgrafven stodo 8 till i6 officerare, bland andra Maigret,
som var konungen så nära, att hans hufvud var mellan konungens
klackar. Ett litet stycke derifrån stodo generalmajor Schwerin och
några andra officerare samt i granskapet flera soldater. Äfven
hertigen af Holstein skall varit der. Medan man i löpgrafven som bäst
rådgjorde om huru man skulle kunna locka konungen ned från den
farliga plats hart intagit, höndes ett ljud likasom af en sten, som träffar
ett mjukt föremål, och i detsamma syntes konungens hufvud nedsjunka
i kappan och venstra hände» halka sidan utefter. »Herre Jesus,
konungen är skjuten!» ropade dervid generaladjutanten Kaulbars samt
bad löjtnant Carlberg, som stod honom närmast och af hvilken inan
har den utförligaste berättelsen om tilldragelserna vid detta tillfälle,
skynda att tillkalla general Schwerin. Maigret drog konungen i kappan,
men ingen rörelse förspordes. Schwerin Skyndade bestört till stället
och skickade undan de närmaste soldaterne, för att ej väcka oro i
lägret, hvarefter konungens döda kropp togs ned i löpgrafven, och då
befans, att en kula gått tft genom venstra tinningen invid ögat och
ut genom den högra något längre ned, lemnande efter sig ett sår så
stort, att tre finger kunde läggas deri. Venstra ögat vafr indraget, det
högra utsprängdt, och venstra handen hade fellit ned på värjfästet.
Liket höljdes i en kappa och blef af några tillkallade soldater buret till
högqvarteret, der hertig Carl Fredrik, Dticker, Mörner, Schwerin och
flere andre af deft högre befälet genast samlade sig, alla med tårfylda
blickar betraktande den fallne hjelten, som mer än någon annan af
sina samtida fylt verlden med sitt rykte. För soldaterne sökte man
till en början hålla konungens död hemlig, men när den, sådant
oaktadt, snart blef känd, blef ock sorgen allmän. De sågo alla i honom
veridens störste krigare, alltid den främste i faran, mödorna och
försakelserna, och deras tillgifvenhet för honom var lika obegränsad som
deras beundran.
Det kungliga liket fördes från högqvarteret i Tistedalen till
Uddevalla, hvarest det balsamerades, och sedermera till Carlbtergs lustslott,
der det förvarades till dess den högtidliga begrafningen firades den 26
Februari 17x9, hvarefter det fick sin plats i en sarkofag af svart
marmor, betäckt af en gyllne lejonhud, och nedsattes i det Carolinska
grafkoret vid Riddarholmskyrkan, hvilket Carl XI börjat uppföra till det
sista hvilorummet åt pfaltz-zweibrückiska konungahusets medlemmar.
Hvarken vid dödstillfället eller under närmaste tiden derefter
hördes annan förmodan, an att Carl XII fallit för eh kula från fästningen
eller något dess utanverk, hvilket ock Var så mycket antagligare som
alla visste i hvilken hög grad konungen vid detta ’tillfälle blottstält sig
och huru kulorna då till stort antal flögo kring platsen, der han stått;
men längre fram under 1719 års riksdag, då partihatet blef alltmera
verksamt och uppfinningsrikt, framkastades åtskilliga gissningar, att ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
