Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Åtskilliga tryckande åtgärder för statsinkomsternas förbättrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 " Carl XII.
ort erhålla penningeförsträckningar. Görtz reste under våren 1716 till
Holland och lyckades der i September samma år förmå ett holländskt
bolag till ett lån af 2 millioner rdr, mot obligationer å samma summa,
jemte rättighet att slå svenskt mynt och drifva handel med rikets
förnämsta varor. Långifvarne skulle få uppköpa svenskt jern, koppar,
messing och tjära till pris, som skulle bestämmas af kronan och ej
af de säljande, samt borde dessutom kunna räkna på betydlig vinst af
myntningen. Det är likväl ej med säkerhet kändt, om någon del af
detta lån verkligen utfallit. Vilkoren blefvo ej af konungen stadfästade
förr än i December 1717, och under loppet af året 1718 blef
ställningen här så bekymmersam, att holländarne sannolikt ej ville
äfven-tyra att bistå konungen med penningelån under sådana förhållanden.
I afvaktan å detta låns utfallande försöktes emellertid ett nytt sätt
skaffa kronan penningar mot kontributions-ränteriets nyssnämnda
obligationer. Konungen befalte nemligen, genom ett påbud af den 1
Februari 1716, att alla förmyndaremedel samt kyrko-, skole- och
fattigkasse-behållningar skulle till kontributions-ränteriet aflemnas mot dess
obligationer, på det, såsom det hette, dessa medel måtte med
fullkomlig säkerhet kunna göras fruktbara mot sex procents ränta.
Påbudet väckte allmänt missnöje och åtlyddes mycket trögt, hvarföre i
November 1718 förordnades, att alla så i städerna som på landet till de
fattiges underhåll samlade medel skulle derefter stå under
kommersekollegiets förvaltning, och menigheterna sålunda beröfvades rättigheten
att förvalta sina egna fattigsammanskott. Innan denna förordning kom
i tillämpning, var dock Carl XII:s regering slutad.
Af brist på tillgängliga medel hade de civile embetsmännen under
åren 1711—1714 fått nöja sig med tre fjerdedelar, hälften, stundom
endast fjerdedelen af sin lön och någon gång indrogs den helt och
hållet. Det indragna upptogs likväl såsom deras fordran hos kronan.
Efter Görtz’ hemkomst från Holland under hösten 1717 uppgjordes ett
nytt system för dessa embetsmäns aflönande, nemligen att till
krigs-behofvens fyllande indraga deras löner och boställen, hvaremot de
skulle aflönas genom förhöjd expeditions-lösen, ökade sportler o. s. v.
I December 1717 afgingo bref härom till de särskilda embetsverken,
jemte befallning att inkomma med förslag huru det nya aflöningssättet
borde ordnas, och i Mars 1718 befalte konungen, att de indelta
räntorna icke vidare skulle till indelningshafvarne utbetalas. Hofrätter,
lagmän och häradshöfdingar skulle derefter aflönas medelst förhöjd
expeditionstaxa, fördubblade sakören, en procent af testamenten,
inventarier och ingångna aftal om penningar eller penningevärde, en half
procent vid inteckningar o. s. v., krigskollegium medelst vinsten å
salpeter- och svafvelverken; kanslikollegium genom två månaders
löne-afdrag, då fullmakt utfärdades; kammarkollegium medelst en afgift på
vin, utländskt bränvin, kort och tärningsspel, samt vid beviljade
förmedlingar eller utfärdade kontrakt, fullmakter m. m.;
kommersekollegium medelst ökad expeditionstaxa, årlig afgift af hvaije mästare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
