Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Fosterländska uppoffringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’254 Carl XII.
* , i
innehöll brefvet inga närmare uppefter om svenskarnes förlaster i och
efter slaget,, men väl en befallning til! rådet att »med all flit och det
snaraste någon sin1 är görligt» låta rekrytera de laüdtregementen till’fot,
som varit ute i fält, förse dem med beklädnad, gevär, fanor, spel, tält
och allt annat tillbehör. Äfven till rytteriets rekrytering borde alla
rusthållare göra sig färdigë. Tillika borde anstalt fdgas, att alla äfinu
hemma i riket , varande regementen till häst och fot blefvé färdiga att
gå i fält vid första påfordran. »Det är högst nödigt», heter det
vidare, »att man nu intet fäller modet, ej heller släpper verket hàndlöst,
utan med yttersta krafter griper verket an, att bflngà detta åter i stånd
igen. på det man innan kort må bringa alltsammans till önskligt slut;
och förmodar man, oaktadt denna; förlusten är skedd, fieijden innan
kort skall åter kunna så tvingas, att man lärer kunna Vinna af honom
allt hvad man åstundar».
Så förtröstansfullt än detta bref lät, insåg m^n doék1 atffhänt vidden
af den olycka, som träffat Sverige. iMëd den Allmänna bedröfvelsen
blandade sig ock’ganska många enskildes, som förlorat nära’anhöriga och
vänner. Tillika gladde man Sig döck Öfver kohungéns räddning och
hoppades att genom honom få förlusterna åter godtgjorda, ehuru
visserligen en och annan fans, som hellre önskàt, att konungen för alltid
blifvit borta, emedan han aldrig skulle upphöra ätt föra krig, så länge
i Sverige funnes folk att dertill använda.
Fabian Wrede var nu åter den, som föreslog de kraftfullaste
åtgärderna. Så snart konungens skrifvelse blifvit uppläst i rådet, yrkade
Wrede, att man nu borde till fäderneslandets räddning taga och
använda alla befintliga medel, till hvilka andra ändapiål de än varit
anslagna-. Genom utfärdade kungörelser uppmanades folket att icke af
modlöshet låta händerna falla, och presterskapet befaltes ytterligare
uppmuntra församlingarna1 att kraftigt bidraga till konungens och rikets
frälsning. Dessa uppmaningar voro ock ej utan påföljd. Dalkarlarne
skola lofvat 10,000 man, endast dè finge Nils Bielke till anförare, och
Stockholms borgerskap lofvade gifva staten en procent af sin
förmögenhet, om andra gjorde på samma sätt. Rådet förde ock nu mot de
främmande sändebuden ett kraftigt och bestämdt språk, sammanträdde
till öfverläggningar både för- och eftermiddagar samt sökte på allt sätt
bevaka rikets bästa. Vid underrättelsen om olyckan vid Pultawa hade
många bötjat uttaga sina penningar ur riksbanken, men rådet förnyade
ett af konungen förut gifvet förbud mot sådana uttagnirigar tills vidare.
På alla fartyg i Stockholm och vid Dalarön lades beslag.
Bränvinsbränning àf säd förbjöds. En del kyrko- och hospitals-medel togs,
emot räntebärande förskrifningar. Likaså togs en betydlig del af
presternes tionde, som skulle af kronan betalas med 12 daler tunnan, ehuru
det gångbara priset var 30. Fabian Wrede lånade ’kronàn • yttérligare
20,000 rdr och skänkte henne 10,000 d. s. Carl Gyllenstierna èrbjöd
allt sitt silfver, om någon ville gifva staten lån derpå, och Wrede
föreslog, att alla rådsherrarne borde pantsätta sina gods och lemna de så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
