Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Underhandlingar 1712–1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danska kriget ifio—1114.
219
sarnes händer» och så Uppgjordes saken på det sätt, att 2 preussiska
och 2 svenska bataljoner, hvilka senare borde träda i holsteinsk tjenst,
skulle utgöra Stettins besättning.
Med återstoden af sitt folk, 800 man, drog Meyerfelt till
Stralsund, hvilken stad alltsedan början af Juli månad varit innesluten af
sachsarne. Vid denna tid anlände dock slutligen till Rügen den af
Stenbock så länge väntade andra transporten, skyddad af Wachtmeister
med 16 linieskepp och några fregatter, hvarigenom Diicker, som
återtagit befälet i Pomern, lyckades fördrifva .fienden från ön och spränga
blokaden af Stralsund. Också upphäfde sachsarne i början af Oktober
denna stads belägring och gingo i vinterqvarter.
Under året 1714 föreföllo inom Sveriges tyska besittningar, der
Meijtrfelt nu fått öfverbefälet, inga krigsrörelser af någon betydenhet.
I Januari utrymdes Stettin af de 2 svenska bataljonerna, som ersattes
med lika många holsteinska. Stralsund och Wismar försågos med lifs-"
medel oqh alla förnödenheter att uthärda en längre belägring, men
under de nu pågående underhandlingarne om fred hvilade kriget i dessa
trakter.
I Januari 171a hade en kongress saminanträdt i Utrecht för att
söka tillvägabringa fred mellan Frankrike och dess fiender samt sålunda
göra slut på det långvariga spanska arfföljdskriget. Äfven Sverige hade
sitt ombud vid denna kongress — svenske ministern i Holland Johan
Palmqvist. Från flera håll yttrades den önskan, att freden i norden
kunde här uppgöras på samma gång som den i vestra Europa, och
härom väcktes förslag först af engelska, regeringen, som nu visade sig
ganska vänligt sinnad mot Sverige, samt sedermera äfven från den
holländska; ipen konung Carl ville icke underkasta sig någon bemedling
af sina bundsförvandter, utan yrkade fortfarande på det bistånd,
hvartill de såsom löftesmän för frederna i Traventhal och Alt-Ranstadt
förbundit sig, men hvilket de nu visade ingen håg att lemna.
Carl XII:s statskonst förblef i med- och motgång orubbligen
densamma: fred med Danmark var hans uppriktiga önskan;.Ryssland
hoppades han kunna genom turkarnes makt och sina bundsförvandter
bistånd drifva tillbaka inom dess gamla gränser; August skulle åter
förlora och Stanislaus bibehålla polska kronan. Vägrade
bundsförvandterne sitt bistånd och lemnade Österrike något stöd åt August, så ville
konungen i stället närma sig Frankrike, med hvilket underhandlingar
nu också inleddes.
Konung August hade emellertid funnit czaren vara en ganska
besvärlig bundsförvandt och blifvit mer och mer hågad för fred med
Sverige samt visade sig till och med villig att ingå på en delning af
Polen för att tillfredsställa Stanislaus; men härom ville konung Carl ej
höra talas, utan yrkade ständigt på Stanislai erkännande för konung
öfver hela Polen.
Lika mycket och kanske ännu mera än August hyste konung
Fredrik i Preussen farhåga för Rysslands växande makt och sände i Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
