Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII.
med detsamma till honom, sä väl som till Creutz, kom befallning att
stanna.
Orsaken till denna befallning var den olycka som träffat Roos.
Utrymmet för hans anfall mot de fältverk, han fått befallning att
angripa, var så trångt att han ej kunde på en gång använda hela sin
styrka, hvarigenom ryssarne fingo tillfälle att bättre ordna försvaret.
Tre gånger efter hvarandra gick Roos till storms, men blef hvarje gån g
tillbakaslagen samt förlorade dervid mycket folk och i synnerhet många
officerare. Under tiden hade den öfriga svenska hären tågat honom
förbi och framåt fältet. Czaren märkte detta och skickade genast
Mentschikoff med 7,000 man att afskära honom från svenska
hufvudstyrkan. Under detta anfall stötte Mentschikoff först på svenska högra
flygelns rytteri under Schlippenbach, hvilket blef skingradt och
anföraren tagen till fånga. Derefter fortsattes tåget möt Roos, hvilken
försvagad genom stormningarne mot fältverken, ej kunde göra
motstånd, utan drog sig tillbaka inom en mindre förskansning, der han
omringades, och sedan förskansningen blifvit stormad, nedhöggös eller
togos de flesta af hans folk.
Rehnsköld, som ej såg till Roos och hans trupp, gaf nu
befallning åt Creutz och Lewenhaupt att stanna samt sände Lagercrona och
Axel Sparre för att se efter Roos; men de förmådde ej tränga sig
igenom de vida öfverlägsna fiendtliga skarorna. Återkommen till
Rehnsköld, berättade Sparre att Roos ännu fäktade tappert. Förhållandet
tycktes dock verka en viss tvekan hos Rehnsköld, som hela dagen
varit vid ett förbittradt lynne och ej visade den beslutsamhet, hvilken i
så hög grad utmärkt honom i slaget vid Fraustadt. Han tycktes nu
öfverväldigad af dèt stora ansvar, som hvilade på honom.
När czaren såg Lewenhaupt och Creutz afbryta sina hotande
rörelser och äfven den öfriga svenska hären Stanna, förde han med ens
ur sitt förskansade läger hela massan af sitt fotfolk, 32,000 man med
nära hundra kanoner och understödda af ett starkt rytteri, och så
började ungefär klockan 9 på morgonen den andrå striden.
Svenska fotfolket räknade nu endast 4,000 mafi stridbare, men
äfven dessa voro utmattade af vaka och hunger, understöddes af intet
artilleri, voro illa försedde med ammunition, och det krut, som fans,
var dåligt. Äfven rytteriet var i antal ojemförligt underlägset det ryska
och kunde derföre lemna fotfolket föga bistånd. Konungen hade hela
morgonen låtit bära sig omkring i striden för att elda soldaternes ifver;
men hästarne för hans bår blefvo skjutne, den ene efter den andre,
likaså bärarne och drabanterne, som omgåfvo båren. Denna träffades
äfven af flera kulor och .gick sönder; men konungens taffeltäckare
Hultman, som åtföljt honom alltsedan uppbrottet fråA Sachsen och
efterlemnat en mängd anteckningar om allt, som närmast rörde hans
person, tog nu grimskaften från några hästar och sammanband de
skadade delarne. Under uppehållet mellan båda striderna tömde
konungen en bägare vatten och lät omlägga: förbandet på sin sårade fot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
