- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII /
89

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Krigsrörelser i Polen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Polska kriget 170S och 1706.

89

nya lefverop och kastade mössorna i vädret, under det svenska
krigsfolket aflossade en glädjesalva.

Den nyvalde konungen sattes på en rikt utstyrd häst, hvarefter
hela hopen , vid fackelsken återvände till Warschau, i hvars domkyrka
biskopen af Posen uttalade öfver konung Stanislaus kyrkans välsignelse,
hvarefter följde nya lefverop och glädjesalvor. Carl XII:s page
Klinckowström skyndade genast med underrättelse om valets utgång till sin
konung, som stod i Blonie, ett par svenska mil vester om Warschau,
och följande dagen redo båda konungarne hvarandra till mötes samt
hade med hvarandra ett långt samtal. Konung Carl förstod ock så
skrämma upp både Radziejowsky, Lubomirski och de öfrige
motsträf-vige woiwoderne, att de kort derefter erkände valets giltighet och
Sta-nislai konungavärdighet.

Det dröjde dock innan denna blef erkänd inom det öfriga Polen,
der det i så föga laglig form verkstälda konungavalet väckte mycken
förbittring äfven i trakter, der man förut visat August föga
tillgifvenhet, och det var endast alltför tydligt, att giltigheten af detta
konungaval berodde allenast af svenskarnes öfvervigt inom Polen. Många bland
dessa hade hoppats, att sedan Carl nu fått sin vilja fram och gifvit
Polen en ny konung, skulle han derefter låta polackarne sköta sig
sjelfva och vända sina vapen mot ryssarne för att befria de af dem
svårt hemsökta svenska östersjölandskapen; men nu fann Carl sin
heder fordra att äfven skydda den konung han låtit välja och dértill
fordrades nya fälttåg i Polen.

Vid underrättelsen om den i Warschau öppnade riksdagen hade
konung August skyndat från Sachsen till sina trupper i Krakau; men
så snart Rehnsköld fick kunskap härom, drog han mot slutet af
Februari 1704 i riktning ditåt samt följde sedermera under Mars och
April månader den ständigt undanvikande konungen, för att hindra
honom att företaga något mot din i Warschau samlade riksdagen,
hvilket ock lyckades.

Från Sverige ankom till konungens här en förstärkning af 7,000
man nytt manskap, hvarigenom de indelta regementena blefvo fulltaliga
och den svenska styrkan i Polen bragtes till 32,000 man. Efter att
hafva i polska Preussen qvarlemnat generalmajor Meijerfelt vid Danzig
med 2,200 ryttare och dragoner, jemte besättningarna i Elbing och
Posen, uppbröt konungen den 12 Juni från sitt vinterqvarter i
Heils-berg och tågade söderut till Blonie, der han stannade någon tid, till
dess konungavalet försiggått den 2 Juli. Redan den 9 uppbröt åter
svenska hären, sedan Arvid Horn med 1,200 man blifvit qvarlemnad
i Warschau, och konung Carl, med omkring 18,000 man, drog söderut,
för att förena sig med Rehnsköld, som då hade ungefär 11,000 man
under sitt befäl. När båda närmade sig Sandomir, drog sig August
undan till Jaroslaw, sedan han förstört bron öfver Weichseln vid
Sandomir, der Carl inryckte den 22 Juli. Då han här fick veta att. August
i Jaroslaw ej hade. större styrka än 3,000 sachsare, 8,ooo.kosacker och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free