Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII beslutar afsätta August från polska kungavärdigheten - Missnöjde inom Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liss
Carl XII.
göra det. Någon gång öfvade han ännu döt gamla okynnet, hvilket
han lärt sig i hertigens af Holstein sällskap, att slå in rutorna för
hertigen, som nu äfven var hos honom, samt för åtskilliga generaler, dem
han tyckte om och hvilka det roade honom att spela detta puts,
hvarföre de också till honom inlemnade en i vederbörlig form affattad
underdånig supplik, att vid högqvarteret måtte anställas en kunglig
glasmästare. I allmänhet voro dock de pojkaktiga upptåg, hvartill den
sextonårige ynglingen låtit af hertigen förleda sig, nu af den
nittonårige bortlagda.
Med de inre regeringsärendena tog konungen föga befattning, dem
lemnade han åt den regering han förordnat under sin frånvaro i kriget,
men åt förhållandet till främmande makter måste han dock egna en
viss uppmärksamhet, ehuru han alltid fann sig besvärad af utländska
ministrars närvaro i sitt lager, synnerligast som dessa voro särdeles
ifriga med fredsbemedlingar. Redan i Januari 1701 hade franska
sändebudet gjort åtskilliga försök att fä konungen benägen för fred,
föreställande honom, att, derest han fortsatte kriget mot både konung
August och czaren, kunde man hvarje ögonblick befara ett anfall från
Danmark, möjligen äfven från Brandenburg. Holländska och engelska
sändebuden arbetade likaledes på att tillvägabringa fred mellan de
nordiska makterna, och kejsaren skickade till honom grefve von Wells
med dylika uppmaningar, hvilka äfven understöddes af Piper,
Rehn-sköld och Otto Wellingk; men allt förgäfves. Carl förklarade, att han
aldrig kunde tro »den menedaren August» och således aldrig ville med
honom sluta någon fred.
Augusts afsättande från polska konungavärdigheten hade numera
hos Carl XII mognat till ett fast beslut, som hade en ganska
väsentlig inverkan på både hans egna och på Sveriges öden. Förhållandena
i Polen voro ock nu sådana, att detta beslut icke var så förfluget eller
overkställbart, som det vid första påseendet kunde synas. Vi hafva
förut nämnt, att August bland de polska stormännen hade flera
fiender, som af honom befarade försök att göra sig enväldig i Polen. Det
hade också varit endast genom mutor och det österrikiska partiets
understöd, som han blifvit Polens konung, och der voro ännu många
som tyckte, att han aldrig bort blifva det, och som icke voro obenägna
att medverka- till hans skiljande från en värdighet, hvilken han visat
sig så litet värdig.
En bland dessa missnöjda var den förre poiske konungen Johan
Sobieskis äldste son Jakob Sobieski, som efter faderns död ifrigt sökt
blifva hans efterträdare, men icke lyckats häri. Han saknade ock de
egenskaper, som gjort fadern så ryktbar, var en i allo obetydlig
person så till sitt yttre som till själsegenskaperna, och hade också icke
särdeles mänga anhängare inom riket, hvarföre han i stallet sökte stöd
utifrån. Då det österrikiska partiet arbetade för kurfursten af Sachsen
samt det franska för prinsen af Conti, vände sig prins Jakob till
svenska regeringen, hvilken han skall hafva erbjudit Kurland och Samogitien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
